Damernas detektivbyrå av Alexander McCall Smith.

Vinnaren av Svenska deckarakademins pris för Bästa översatta kriminalroman 2004!Motiveringen: En Botswanas Miss Marple som med värme och livsklokhet löser fall i afrikansk vardag.
Mma Ramotswe är inte vilken kvinna vem som helst. Hon är Botswanas första kvinnliga privatdetektiv, faktiskt Botswanas första detektiv över huvud taget. Precious Ramotswes metoder är en smula okonventionella, men med klokhet, sunt förnuft och fenomenal förmåga att få folk att öppna sig hjälper hon vanliga människor med deras bekymmer. Förlupna äkta män, försvunna barn, falska pappor och stulna bilar är problem som Mma Ramotswe löser. Samtidigt får läsaren en unik läsupplevelse, för Alexander McCall Smith har lyckats fånga en mycket speciell känsla. Damernas detektivbyrå ger en bild av ett Afrika vi aldrig mött tidigare; fyllt med stolthet och traditioner.//

Första deckaren i boktyckarnas läslista. En snäll sådan. Det här är en feelgood bok enades vi snabbt om. Vi fascinerades över att vi alla så tydligt såg färgerna, kände värmen och lukterna när vi läste, alla hade samma känsla. Vilket fantastiskt sätt att skriva han har, så levande att vi upplever oss vara på plats.

Mma Ramotswe, en fantastisk kvinna med en dröm att förverkliga. Kärleken till landet, till sin döde far. Sorgen över det misslyckade äktenskapet och det förlorade barnet, allt gör henne till en person med förmågor utöver de vanliga. Hon ser igenom och genomskådar med en rättspatos och humanitet som är överväldigande. Oftast får detektivgåtorna flera bottnar i lösningarna, en analys om hur och varför ingår. Ständigt sippande på en kopp roiboste tillsammans med sin mycket speciella sekreterare för Mma Ramotswe samtal om landet, om människorna och kulturen, vi känner att vi kommer mycket nära. Sekreteraren såväl som bilmekanikern, frisören, klienter, grannar och andra i hennes närhet är tydligt gestaltade och vi ser karaktärerna framför oss.

Deckare tycker vi kanske inte är det bästa epitetet. Kanske skrämmer bort folk som inte läser deckare. Vi som har en förmåg att trassla in oss och gärna hittar fler bottnar i läsningen samtalar om hur författaren tänker och vad han vill förmedla. Är brotten de löser i boken analyser av landet? Är de girigbukar, ockulta sällskap och bedragare? Berättar han det för oss?
Vi vet inte. Vi kommer heller inte fram till om det är viktigt. Vi ställer istället en motfråga. Måste varje bok ha ett djupare budskap att förmedla, en nöt vi måste knäcka?

Nej tror vi svaret blir. Den här boken är äkta läsglädje, sällan har upplevelserna varit starkare och enklare. Varför analysera sönder det... Vi älskar boken.

Rekommenderar den varmt.

Diskuterad 16 december 2009.

Trasdockan av Christine Falkenland.

Christine Falkenland.

En ung kvinna hittas död på en vind. Först tror man att det rör sig om självmord, men det visar sig att hon har blivit mördad. Bland hennes tillhörigheter finner polisen något som förefaller vara en dagbok och dessutom visar obduktionen att hon var gravid när hon dog.Ylva har hamnat i ett slags tillvarons väntrum, hennes liv i stan är för invecklat. Hon bestämmer sig för att fly, att flytta och börja om. Hon får hyra rättarbostaden på det gods där hon tillbringade sin barndom, men Ylva hinner knappt börja sitt nya liv innan det förflutna hinner ikapp henne. Snart befinner hon sig i en destruktivhärva av erotiska förvecklingar, där hon utnyttjar och låter sig utnyttjas.I sin roman Trasdockan berättar Christine Falkenland offrets historia, snarare än söker svar på vem som mördade henne. Gåtan handlar om Ylva: Vem var hon, poeten som återvände till den lilla staden där hon växte upp? Finns sanningen att finna i hennes efterlämnade dagbok?

Christine Falkenland är född 1967 och bosatt i Göteborg med sambo och son. Hon debuterade 1991 och har etablerat sig som en av vår tids mest intressanta lyriker och prosaförfattare. För sin förra roman, Öde, tilldelades hon Sveriges Radios romanpris, framröstat av lyssnarna, och Svenska Dagbladets litteraturpris.//

En roman i prosaform. En svart historia om Ylva med ett mycket självdestrutivt beteende. I samtalen är vi överens om en sak. Det är en fruktansvärd historia. Sedan går åsikterna isär. Allt ifrån att det är den viktigaste bok som finns att läsa, till den borde inte läsas.
Ylva, huvudpersonen, väcker något i oss alla och vi letar svar på våra frågor. Varför, varför frågar vi återkommande. Historien är komplex, många svåra minnen, människor från förr som dyker upp igen. Till detta kommer ny möten med nutida destruktiva vänner, kvinnor och män. Platser i vår närhet och vi kan inte riktigt komma överens om det är bra eller dåligt att känna igen sig. Möjligen svårt eftersom boken är svår.

Vi berättar för varandra hur vi börjat om, läst början igen, bläddrat bakåt i boken, i hopp om att hitta nycklar, hitta svar på frågor. Prosa i romanform kan möjligen upplevas som svårläst. Vi diskuterade ändå om det är en bra form att skriva såhär känslomässigt svår böcker i. Språket förskönar historien något lite, gör den något lättare att ta in. Vi kan konstatera att det här är en aktuell bok, unga kvinnor har ett allt mer självdestruktivt beteende. Det är ändå en bok som är så stark att den är svår att ta in. Flera i gänget hade läst den i små små portioner för att orka. Flera sa, usch! Med eftertryck, medan andra inte kunde låna ut den till kollegor fort nog. Vi blev nyfikna på vad författaren skrivit mer. Dessutom kanske man borde kolla in prosa för att jämföra var en annan slutsats.

Den här boken finns ingen enhetlig rekommendation kring. Somliga säger att den är så viktig. Läs den! Andra säger låt bli.
Gör som Du vill, låt din nyfikenhet avgöra.

Boken diskuterad 10 november 2009.

Alkemisten av Paulo Coelho.

Paulo Coelho.

"Alkemisten" är den magiska historien om Santiago, en andalusisk herdepojke som följer sin dröm om att finna en av världens dyrbaraste skatter. Från sitt hem i Spanien reser han till marknaderna i Tanger och genom Egyptens öken till ett livsavgörande möte med alkemisten. Historien om de skatter som Santiago finner på sin väg lär oss den viktigaste av alla visdomar: att lyssna till sitt hjärta, att förstå tecknen på livets väg och framför allt att följa sina drömmar. "Alkemisten" är en av vår tids mest sålda böcker. Den har översatts till 58 olika språk och utgivits i 156 länder.//

Alkemisten var en bok som de flesta hade hört talas om, flera hade läst den tidigare. Det närmste ord som finns för samtalet är troligen förvåning. Vi var förvånade över boken. Över innehållet och över det vi läst. Det här är ingen oäven bok. Det är en vacker saga att läsa. Men det var just det. Vi fastnade i diskussioner kring hur den kunnat bli så omtalad, så populär Vad har den här boken som frälser världen?
Den gjorde inget med oss. Inte med någon av oss. Vi är nöjda att ha läst den. Vi är däremot förvånade och fortsätter fundera på vad boken ger andra.

Inte är det en bok om att hitta sig själv. Det är upplevde vi en orientalisk saga. En rar sådan, vackert språk, välskriven. Inget mer. Det kan vara gott nog är vi överens om. Storheten alla talat om finner vi inte, är inte säkra på om det gör något. Inte var dag konstaterar vi, man läser en bra saga.

Vill du läsa en saga rekommenderar vi Alkemisten.

Diskuterad 30 september 2009.

Kortfattad kinesisk-engelsk ordbok för älskande av Xiaolu Guo

Xiaolu Guo

En humoristisk och mycket träffande roman om språk, identitet och kulturella skillnader!Med ett lexikon försöker 23-åriga Zhuang från landsbygden i Kina lotsa sig fram i London. Ensam i en stad där alla mest verkar prata om vädret möter hon en engelsman och allting förändras. Hon träder in i en ny värld av sex och frihet och gör också en resa in i sitt inre liv. Men Zhuang förstår också att ordet love i väst inte betyder detsamma som i Kina.

På ett helt nytt sätt delade den här boken våra meningar i tu. Hälften i sällskapet tyckte boken vara makalöst bra. Språket återkom vi till i diskussionerna Den är underbart skriven tyckte en del. Andra blev mer eller vansinniga på just hur den var skriven. Alla är överens om att språket är en stor del av boken. Sättet att använda språket har vi inte varit med om förut. En del av diskussionerna landade i frågor om kärlek.
Vad är äkta kärlek? Finns den?

Utnyttjar äldre män unga oerfarna kvinnor, för att återvinna ungdom? Eller är det unga oerfarna kvinnor som utnyttjar äldre erfarna män, för att skaffa sig erfarenhet? Vem är utlämnad? vem är stark? Boken var ända till slutet som en gåta. Svåra personligheter, men kärleksfullt beskrivna. Vi vill väldigt gärna förstå. Den här boken bjuder inte på det. Den kittlar och retas ända in i slutet.

En bok vi inte på något sätt kunde enas om den var bra eller inte. Bara det hoppas vi väcker Din nyfikenhet.

Boken diskuterades 26 augusti 2009.

Hohaj av Elisabeth Rynell.

Elisabeth Rynell.

//Till utmarkerna i Hohaj kommer hon vandrande, med en sorg som är på väg att äta sönder henne. Där korsar hennes spår en annan, förfluten berättelse. Den handlar om Aron, som en gång kom samma väg på flykt undan kriget och sig själv, och om den kuvade Inna som söker bryta sig loss ur sin fars tyranniska makt.

Elisabeth Rynells roman nominerades till Augustpriset och belönades med bl.a. Aftonbladets litteraturpris och Sveriges Radios romanpris.
En lyriskt laddad och mycket gripande växelsång om kärlek, sorg och saknad.Magnus Eriksson, Svenska Dagbladet.
Detta är en sällsynt bok. Sällsynt i kraft och intensitet, men också i språklig skönhet.
Lisbeth Larsson, Expressen...

Något av det vackraste kärlekspar jag träffat på i samtida svensk litteratur. Marie Peterson, Göteborg-Posten//

Den här boken är det inga delade meningar om. Alla tycker den är fantastisk. Vi kände oss privilligerade som fått läsa den. Språket är ren njutning att ta in. Beskrivningarna är levande och starka. Man älskar och känner med karaktärerna Sällan har någon av oss tagit del av en så stark kärlekshistoria. Flera förresten, de löper parallellt och var möjligen det enda vi ibland hade svårt att bena ut. Förflyttningarna i tid. Vem är det nu o s v. På något sätt spelade det ingen roll. Det är ett spännande möte, dåtidens kärlekshistoria och nutidens. Hur det möts så vi kan jämföra och känna in. Hur den nutida också känns lättare när man tar in den i dåtid.
Inna den plågade skygga med det silvergrå håret och Aron den rastlöse mannen på flykt från minnen. Deras kärlek går rakt in i hjärtat. Vi samtalar om hur Inna överlevt sin faders övergrepp och ändå har kärlek kvar att ge. Orden, meningarna som beskriver deras hemliga möte och längtan är fullkomligt lysande. Vi tappar nästan andan av skönheten i språket. Lika tagna blir vi när nöden, sorgen och tyrannin tar över. Hohaj går rakt in i hjärta, vi önskar alla kunde läsa den!

Vi rekommenderar den varmt!
Diskuterades 16 juni 209