Jag är bröderna Walker, av Jan Kjaerstad

Jan Kjaerstad

Odd Marius Walaker är en udda pojke i 1980-talets Oslo. Efter en olycka har hans sinnesförnimmelser blivit extremt rika och komplexa. Hans självkänsla har stegrats, och ingenting ter sig omöjligt för honom. Han utmanar sina lärare och ger sig erotiken i våld. Han fyller sin dagbok med skimrande anteckningar.


Ett drygt decennium senare är Odd Marius Walaker den mäktigaste mannen i Norge. Som talare kan han förhäxa sina åhörare, fånga dem med sin karisma. När han ställs inför en politisk kris av enorma proportioner återvänder han till ungdomsårens dagböcker för att finna den lösning som situationen kräver.

Oj, vilken bok! Tjock, och full av låååånga meningar och ovanliga ord. Uppfattningarna var absolut delade, men ingen var oberörda av denna ordström.


Vi har en regel i bokcirkeln at var och en skall försöka beskriva med ett ord den känsla boken har väckt. Denna gång blev resultatet bland annat: Optimism, störd, eufori, hormoner, fascination, skoskav...

Diskusjonen präglades av utrop som: ”Vilket språk!”, ”Vilka berättelser!”, ”Vilka personligheter!” Även om några tyckte mangeln på sammanhang och logik störde, och att Kjærstads maskulina hang till upprepning och briljering skavde. Vi pratade om hur författaren lyckas göra alla huvud- och bipersoner (och dem finns det gott om...) intressanta, och ge dem ”kött på benen”. Hur han börjar med en massa konstiga ord och alldeles otroliga historier, men sakta men säkert ger oss förklaringar som gör att vi accepterar och tycker historierna framstår som helt trovärdiga.

Hans målande miljöskildringar fick oss at känna det som om vi var med och gick Holoholo-expeditioner i Oslos bakgator.

Vi har tidigare reflekterat över hur spännande det är att genom skönlitteraturen få följa med in i någon annans huvud en stund. Och visst är det intressant at få uppleva världen ur en tonårspojkes perspektiv, även om några av oss tyckte det blev lite tröttsamt med alla den hormonstinne tonåringens fantasier...

De många små sidohistorierna och speciella orden kan kännas ologiska och svåra att greppa, men vi kom överens om att grejen är att släppa hämningarna och kontrollbehovet och ”go with the flow”. Bara njuta och inte fundera för mycket på ”vad menar han med det där?”.

Och sist, men inte minst har Bröderna Walker gett oss en massa nya, bra ord! En ottomansk bok som kanske får dig at fundera på vad livets kardinalfråga egentligen är!