Romain Gary, född
1914 i Ryssland (som Roman Kacew) och död
1980 (självmord)
i Paris, författare,
pilot, diplomat och filmregissör.
Han skrev under flera pseudonymer, bland annat Emile Ajar och är den ende som
vunnit litteraturpriset Prix Goncourt två
gånger
(under två olika
namn).
Var, i sitt andra äktenskap,
gift med den amerikanska skådespelaren
Jean Seberg, med vilken han fick sonen Alexandre Diego Gary.
Med livet framför
sig, har tolkats som en sorts självbiografi.
Även om
Romains egen barndom kanske inte exakt såg
ut som Momos, så finns
det troligen egna upplevelser som färgat
boken. Mamman var ensamstående
och judinna. Hon hade ambitioner för
sonen som till stor del infriades. Han var en spännande person med ett starkt livsöde, som avslutade sitt liv med orden. "Det har
varit roligt."
Känsla
Ett slag i solar plexus, värme,
medkänsla,
blandning av olika känslor
(arg för att
jag ville ha läst
den för länge sedan), kärlek, sorg, ilska,
bedragen, selfmade-made man = skapar sig själv,
bisarr
Diskussionen
Boken är
svår att ta
till sig till en början.
Den är tätt skriven och
orden bara flödar.
Kräver att man
är
koncentrerad. Språket
är speciellt
och till en början
kan det kännas
omöjligt att förstå. Bokens
huvudperson Momo, som man också
identifierar sig med, snappar upp allt som är runt omkring honom, utan att värdera det. Han
blandar språkliga
uttryck på ett
alldeles eget sätt.
Ord som är
högtravande
blandas med vulgära.
Fittknegare är
ett träffande
och egentligen väldigt
bra ord, men grovt. Många
fraser fastnar "hon var så
rädd
att jag inte vågade
vara ensam". Flera har citat som vi läser
högt för varandra.
Momo växer upp med Madame Rosa, en före detta prostituerad judinna som överlevt "ålderdomshemmen" i Tyskland och mot vilken han är obrottsligt lojal in i det sista. Det är en brokig samling människor som lever i kvarteren runtomkring. Alla ställer upp för varandra och det är en
fantastisk mångkultur. Även sånt som är svårt, och det finns mycket misär i boken, berättas med en lätthet. Det är ändå ingen
romantisering av fattigdomen, utan egentligen är det ju bara vardag för människorna
i området. Boken har En starkt samhällskritisk ton som står sig än idag.
Vi konstaterade att man nästan ser historien framför sig som en film och googlar sedan fram att den har
filmatiserats med Simone Signoret i rollen som Madame Rosa! Den filmen vill vi
genast titta på
tillsammans.