Blindheten av José Saramago.

José Saramago

Vad händer med ett samhälle när en plötslig blindhet utan påvisbara fysiologiska orsaker sprider sig bland befolkningen? Ögonläkaren som undersöker den först drabbade bländas, liksom alla hans patienter i väntrummet. De blinda, som blir allt fler, spärras in på ett sjukhus. Förhållandena förvärras och kampen om maten hårdnar. En person förblir dock seende -läkarens hustru: "Ni vet inte, ni kan inte veta vad det är att ha ögon i en värld av blinda, jag är ingen drottning, nej jag är helt enkelt den som föddes att se fasorna, ni känner dem och jag ser dem ..."

Blindheten är en roman om nedstigningen i ett helvete alltför likt vår egen värld. Men José Saramago hyser ändå hopp om att vi en dag ska leva i solidaritet och värdighet, att vi en dag ska se igen ...

"Blindheten av Nobelpristagaren José Saramago är minst lika spännande som någon av Stephen Kings bästa undergångsskildringar av USA, men mer sammansatt och stilistiskt fulländad." Göteborgs-Posten

"Saramgao har skapat en bild som är så påträngande att den inte har någon utgång." Svenska Dagbladet

Vi gav oss an en nobelpristagare igen, de flesta med rätt högt ställda förväntningar. Huruvida dessa förväntningar sen hade infriats visade det sig vara delade meningar om.

Vissa älskade boken och alla känslor den väckte, hur man närmast kunde känna stanken i sovsalen, och gripas av skräcken över att inte kunna försvara sig mot övergriparna. Man tyckte det säregna språket fångade in och höll fast, och att person- och miljöskildringarna var nyanserade och rika.

Andra tyckte inte alls de kom in i språket, det var otydligt och svårt och handlingen var för trög och enformig. Man irriterade sig över at det inte hände något konstruktivt, och att man inte fick någon bra förklaring till varför blindheten drabbade.

Det skall nämnas att Saramagos sätt att skriva är mycket speciellt, helt utan respekt för vedertagen användning av tecken som punkt och komma. Några fann detta störande, och tyckte det gjorde det svårt att förstå till exempel dialoger, andra tyckte det var medryckande och gav ett intressant flyt till historien.

De flesta av oss såg mycket symbolik i boken och kände att den nog kan tolkas på många olika sätt, men vi kom inte riktig överens om hur. Ligger det någon bestämd betydning i urvalet av människor i den lilla gruppen vi lär känna? Var blindheten ett straff? Eller ett försök att upplysa? Varför fick läkarens fru behålla synen?

Afrodites klinik för motvilliga älskande.

Marika Cobbold Hjörne.

Kvinnor drömmer om den stora dagen. Vi gifter oss och gifter om oss och skilsmässostatistiken stiger. Varje brud, varje gång säger: "Denna gång blir det annorlunda."
Afrodites klinik för motvilliga älskande är inte självbiografisk. Men min egen erfarenhet har inspirerat mig till att skriva boken om Rebecca och Afrodite.

På Olympos skrattar Eros åt människan. I London kan kärleksromanförfattaren Rebecca Finch plötsligt inte svara när hon ska ge äktenskapsråd. Hon säger till medierna att hennes bästsäljande romaner är lögn, och medan Eros skrattar rasar hans mor, kärleksgudinnan Afrodite, då hennes lärjunge har svikit. Hon måste visa vem som bestämmer: Rebecca ska föras ihop med den mest olämpliga man som finns. Eros pilar ska regna över Rebecca och hon måste erkänna att kärleken vinner. Afrodites auktoritet är återställd, på Olympos och bland människorna.
Och på Olympos skrattar Eros.












En lättläst bagatell att fnissa åt och känna igen sig i, eller en trögflytande historia med allt för mycket ord och svammel. Att Afrodites klinik för motvilliga älskande inte har något djup och inte är något annat är en lättläst novell är vi alla överens om, det är sedan åsikterna skiljer sig åt.
Vissa har uppskattat den uppdelning som gjort av kapitel om varje människa och om gudarna. Att det stört rytmen i boken tyckte istället någon.
De som uppskattar boken pratar om igenkänning, dråpligheter, egna tvångstankar och tro eller inte tro på kärleken. Vi skrattar åt att livet bland gudarna som inte skiljer sig nämnvärt från oss på jorden. Det är samma vassa armbågar, samma klantar och samma längtan efter att uppnå något.

De som inte uppskattat den lika mycket,tycker den är jobbig men pratar också om igenkänning. De tycker att det är för mycket onödiga ord utfyllnad helt enkelt. Någon hade också hittat ordspråk som inte var korrekta, vi sköt det ansvaret på översättaren..

En sak är vi rörande överens om, huvudpersonens "låtsaskompis" som dyker upp i nödsituationer, är helt klockren. Vi skrattar åt de analyser och samtal som förekommer dem emellan och åter är det igenkänning vi pratar om. Även om naturligtvis ingen i sällskapet erkänner att det har en clown på axeln.
Vi enas om att detta inte är en djupsinnig bok utan verklig förströelse, vad man tycker om den ligger hos läsaren att avgöra.

Tisdagarna med Morrie av Mitch Albom.

Mitch Albom

Morrie Schwartz var Mitch Allboms favoritprofessor, hans mentor och vän. På examensdagen lovar Mitch att hålla kontakten men det dröjer tjugo år innan han hör av sig. Av en händelse får han se sin gamle sociologiprofessor på teve; Morrie har drabbats av en nervsjukdom som långsamt förlamar hans kropp men inte hans sinnes briljans och inte hans lust att leva ända till slutet.

Mitch beslutar sig för att besöka Morrie varje tisdag - precis som under studieåren. De samtalar om kärlek,äktenskap, känslor, förlåtelse, saknad och död. Deras pånyttfödda vänskap blir till en sista föreläsning fylld av visdom och erfarenhet, en lektion i konsten att leva.

Tisdagar med Morrie har några år på nacken, vi tycker att det känns Ändå är det en högaktuell bok som berör. Morries visdom är det ingen tvekan om. Visst önskar man vara så klok under sin livstid, så man lever ända tills man dör. Det är ett fint upplägg med de olika avsnitten, vänskap, kärlek o s v. Somliga små citat etsar sig fast och vi bär dem med oss. Samtalet kretsar till att vi borde tänka på döden oftare, eller vi borde förhålla oss till döden, eller för alla del andra stora förändringar i livet. Det är lätt att missa att det är livet som drar förbi med vardag och tristess.
Tisdagar med Morrie är en lättläst bok. Det har skrivits fler i ämnet med än mer djup, kanske passar den här att läsa om man tycker ämnet är svårt och obehagligt.

Vi var inte riktigt överens när det kom till författarens roll. Står han ivägen och tar onödig plats för Morrie som är den intressante personen i historien?
Eller är det, hemska tanke, så att fördomar om just Amerikaner tar över? Är han ego när han beskriver sitt liv när de båda möts igen? Eller får vi i själva verket följa hans resa från självupptagen journalist med prioriteringar på jobb och status, till journalisten som vaknar till insikt om att man måste våga leva livet också. Det ligger i betraktarens öga.

Vi är överens om att detta är en läsvärd bok.

Flyga drake av Khaled Hosseini.

Kalhed Hosseini.

//Amir och Hassan växer upp som bästa vänner under en omvälvande tid i Kabul. Trots att de uppfostras sida vid sida lever de i två helt skilda världar. Amir är son till en framstående välbärgad man, medan Hassan, som är son till Amirs fars tjänare, tillhör det fattiga och lågt stående hazarfolket. Hassan gör allt för Amir, han försvarar honom i alla lägen, men när Amir en dag får chansen att återgälda Hassans totala lojalitet sviker han.

Flyga drake är en gripande roman om vänskap, svek och lojalitet. Den handlar om banden mellan fäder och söner och fädernas makt över sina söner - deras kärlek, uppoffringar och lögner. I bakgrunden står historiska händelser som inte tidigare berättats på detta sätt, boken tar oss från ett vackert och välmående Afghanistan rikt på kultur till det ödelagda land som det är idag. ” //

Nu blev det succé. Vi tyckte att boken var bra, läsvärd, intressant och fängslande.
Intressanta var att vi alla reagerade på olika saker i boken.
Somliga tyckte att författarens sätt att använda sig av afghanska ord i sin beskrivning gav en ökad läsupplevelse då andra tyckte att detta gjorde läsandet svårare och förstörde läsupplevelsen.

Vissa tyckte boken måste spegla mycket omsorgsfullt det Afghanistan som fanns då(innan kriget) och nu men andra blev tveksamma om den gjorde det och hur den möjligen kan göra det i och med att författaren inte var i Afghanistan under denna tid.

Karakterna i boken väckte mycket olika känslor hos oss. Baba är en karaktär som vi både gillade och besvärades av. Vi har mycket sympati för Amir och Hassan som var fångna i en situation som de inte har någon möjlighet att påverka, styra eller förstå.

Vi rekommenderar alla att läsa Flyga drake och är alla överens om att vi vill läsa Khaled Husseinis andra bok Tusen Strålande Solar.

Hon älskade av Helena Henschen.

Helena Henschen

//Hon älskade är Helena Henschens berättelse om sin farmor Signe Thiel, född 1885 och dotter till den kände bankiren och konstmecenaten Ernest Thiel. Som ung kvinna i sekelskiftets Sverige revolterar Signe mot sin far och sin uppväxt. Hon är borgardottern och överklassflickan som syns i Stockholmsvimlet med anarkister och socialister och deltar i kampen för ett nytt samhälle. Hon engagerar sig i kvinnosaksfrågan, blir ordförande för Fredrika Bremerförbundets Stockholmsavdelning och rör sig i kretsen runt Ellen Key. Signe är judinna och under andra världskriget deltar hon i uppbyggnaden av något som skulle bli en svensk motståndsrörelse. I sitt hem Rosenvik på Djurgården gömmer hon judiska flyktingar.

Men hon är också nattens drottning och hennes starkaste drivkraft är kärleken. Den löper som en röd och brinnande tråd genom hennes liv. Hon får sex barn och gifter sig och skiljer sig två gånger och inleder sedan ett livslångt och passionerat förhållande med den redan gifte tyske hjärnforskaren och psykiatern Oskar Vogt. När Signe dör 1969 uppfyller man hennes önskan att på hennes gravsten låta gravera in orden Hon älskade. //

Vi tror att Hon älskade hade kunnat bli en bra bok. Signe är en intressant person, historien utspelas i en tidsepok när mycket händer. Men boken förmår inte fånga det. Vi förstår, tror vi, Helena Henschens vilja att föra Signes historia vidare och på så sätt kanske förstå sin farmor. Men varför väljer hon att långa stycke varva med sina egna fantasier? Det stökar till och hackar sönder tycker vi. Boken blir slätstruken och ointressant. Som om det första 100 sidorna är förord och sedan kommer en historia, säger någon i gruppen.

Om författaren inte hade nog fakta för perioder i Signes liv borde de kortats ned och inte fyllts på med fiktiva historier.

Boken lyckas inte förmedla miljöer, karaktärer eller känslor, det faller platt.

Hon älskade INTE, säger vi. Möjligen var hon rädd för ensamheten. Hon gifte om sig, skaffade många barn och levde med Oscar, gift man. Men i all denna kamp för att inte vara ensam övergav hon barnen och de förstår vi inte. Hur lyckades hon behålla sin plats i societeten när hon gifte och skilde sig flera gånger? Hur försörjde hon sig? Levde på pappas pengar kanske enas vi om.

Ett bortskämt rikemansbarn som flirtade med revulotionärerna? Bilden klarnar inte, tyvärr.

Nej, blir det gemensamma omdömet, den här boken hade mer att önska. Vi gillar helt enkelt inte Helena Henschens sätt att skriva.

Signe och Oscar.

Bilder från nätet.

Nästa bok blir; Flyga drake av Khaled Hosseini

Gregorius av Bengt Ohlsson.

Bengt Olsson.

I sin roman Doktor Glas från 1905 presenterade Hjalmar Söderberg en av den svenska litteraturens mest avskyvärda gestalter. Pastor Gregorius beskrivs som liderlig, hycklande och inskränkt. När doktor Glas mot slutet av romanen berövar honom livet framstår det närmast som en välgärning.
I Bengt Ohlssons Gregorius berättar pastorn själv om det som ska komma att bli hans sista sommar, och hans gestalt får ett helt annat liv. Vi får följa hans uppväxt som exemplarisk son, och hans djupa och skamfyllda förälskelse i Helga, den unga flicka som en gång ska bli hans andra hustru. När hustruns otrohet blir uppenbar för honom kastas han ut i en malström av känslor: förtvivlan, självförakt och en paradoxal hoppfullhet. Under sin vistelse vid hälsobrunnen i Porla möter han en annan kvinna, och får en sorts upprättelse - ett annat liv ter sig ändå möjligt. I Bengt Ohlssons breda gestaltning framstår pastor Gregorius som en rädd och djupt osäker man. Någon som i sitt yrke dagligen möter människor som törstar efter kärlek, samtidigt som de ryggar för den. Till slut tvingas han inse att detta också gäller honom själv. Augustpriset 2004!

Bild från Porla - där delvis möter Pastor Gregorius.

Det är inte självklart att beskriva läsupplevelsen - för den var sannerligen olika. Möjligen påverkades också läsupplevelsen på huruvida man läst Doktor Glas eller inte.

Gregorius väckte minst sagt blandade känslor bland oss boktyckare. Karaktären väckte stundtals hos somliga sympati, hos andra avsky. Bengt Ohlssons gedigna bakgrundsarbete är tydligt, och det vackra och genomarbetade språket gör att en stor behållning för den större delen av oss var just miljöskildringarna. En bok där läsaren känner sommarhettan och dofterna och kan kliva in miljön från det tidiga 1900-talet. Men nej, även här gick åsikterna isär. Det är lätt att slås av hur pastor Gregorius ena stunden är så skicklig i sitt tjänsteutövande, men som människa ändå är så liten och där jaget hela tiden har ett oerhört stort bekräftelsebehov för att upprätta sin existens. Något som trots allt vi möter även i nutiden?

Någon boktyckare slog fast att aldrig mer läsa Bengt Ohlsson, medan någon annan genast ville ge sig i kast med ännu en. Men vi tycker ändå att Bengt Ohlsson är en bevarare av det svenska språket, något som är värt en hel del i en tid då journalistsvenskan allt mer syns i litteraturen.

Låt den rätte komma in av John Ajvide Lindqvist

John Ajvide Lindqvist.

//När det ofattbara kommer till Blackeberg är det först ingen som märker något. Det är senhöst 1981 och livet i förorten pågår som vanligt. Men när kroppen av en tonårig pojke, tömd på blod, hittas i närliggande Vällingby börjar rykten om ritualmord sprida sig, inte minst på löpsedlarna.Ännu anar ingen vad det verkligen är fråga om.Tolvårige Oskar fascineras av mordet, men det är inte det viktigaste som händer i hans liv. Det har flyttat in en ny tjej i porten bredvid. Dom blir vänner. Dom blir något mer. Men det är något som är fel med henne. Något som inte stämmer. Och hon kommer bara ut på natten.Låt den rätte komma in är något så unikt som en skräckroman i svensk förortsmiljö. En barnförbjuden saga om kärlek, hämnd och vampyrer.

Det finns bara ett råd att ge till de på skräckromaner ickefrälsta: Skjut eventuella fördomar åt sidan, läs och »Låt den rätte komma in«!Henriette Zorn, Hufvudstadsbladet.

En mycket imponerande roman som mycket väl kan mäta sig med några av de bästa internationella författarna av facket.Jonas Thente, Dagens Nyheter.

En uppenbarelse i svensk litteratur.
Örjan Abrahamsson, Hallandsposten.

Jag älskar det. Tillbringade flera sömnlösa nätter med Låt den rätte komma in. Kunde inte sluta läsa. Mer sånt här i samtidslitteraturen, tack.
Maria Küchen, Amelia. //

Från nu bloggar vi om böcker vi läst just nu. Vi är ikapp och har skrivit om de vi läst innan bloggens start. Igår kväll sågs vi för att prata om Låt den rätte komma in.

Första skräckisen i vår historia. Skräck förresten, det blev i vår diskussion en bisak. Låt den rätte komma in är en otrolig bok. En skildring av vardagslivet i förorten. Om den mobbades hemska verklighet, om mammor och pappor i situationer de knappt mäktar med. Karaktärerna är genomarbetade och vi var samstämda i vårt omdöme att det är en välskriven bok.

Språket är fantastiskt. Enkelt lätt och roligt.
När Oskars mobbare är som värst vet vi också att de inte alltid har det så lätt. Alkoholisterna som inte vill tro det de ser. Som analyserar sin egen situation med obeskrivlig klarhet. Mannen med alla katter, där det stinker kattpiss så man knappt står ut. Alla, varenda en av dem får vår sympati. Till och med vampyren Elli, ingen tycker det är ett monster egentligen. Vi finner förmildrande omständigheter i alla händelser i alla skeende.

Vissa i sällskapet vill gärna tro att Elli, vampyren, är en låtsaskompis. Det är ju den vänskapen som gör att Oskar tuffar till sig, att han inte bara tar emot utan slår tillbaks. Det håller inte fullt ut men kanske tar udden av de som upplevs som otäck. För så är det enas vi om. Boken är lite otäck är och där, men det kommer alltid i skymundan av den underliggande historien om livet, det hårda livet i förorten. Skrämda, svikna barn, trötta utarbetade mammor, frånvarande pappor och en och annan styvpappa som tror sig kunna allt bäst.
Den här boken väcker sympati. Konstigt egentligen eftersom det mördas till höger och vänster, men till och med det görs på sådant sätt att det skadar så lite som möjligt. Hur nu det går ihop när man faktiskt beskriver mord. Det kommer ni förstå när ni läser boken. För det tycker vi att ni ska göra.

Visst kan man låta sig skrämmas av den här boken. Vissa avsnitt läses bäst i dagsljus. Ändå är det en varm och öm bok. En bok om vänskap, ensamhet och livet. En bok som lämnar lite åt slumpen. Det är bra, då kan var och en bestämma om det var en låtsaskompis eller om man kanske ska undvika Karlstad i fortsättningen.

Vi rekommenderar den här boken mycket varmt!

Nästa bok blir Gregorius av Bengt Olsson.