Kärlek Vänskap Hat av Alice Munro

Det är mitt i maj när vi träffas för att diskutera Alice Munros noveller. Boktyckarna är ett gäng aktiva människor med många järn i elden, och som väntat är vi inte så många denna kväll. Det var med hänsyn till vårens alla aktiviteter som novellformatet valdes, ”det går ju snabbt och lätt att sluka några noveller” var tanken... Men tji fick vi!

Historierna är korta, och vid första anblicken har de ett alldagligt lättillgängligt innehåll, men Alice Munro fyller de korta berättelserna med så mycket handling, stämning och känsla att de måste läsas med koncentration och smältas långsamt.

Under diskussionen blev det tydligt för oss att de som hade läst boken snabbt upplevde den som överfladisk och lite tråkig, medan de som hade gett novellerna tid såg djupet och nyanserna och kände sig mycket gripna av stämningen och fascinerades av livssituationerna som beskrivs. Historierna har ofta et tydligt kvinnofokus. Oftast handlar de om någon som är i en övergångssituation, på väg någon stans, eller i färd med att ta livsavgörande beslut, medvetet eller av ren slump. Settingen känns lite gammaldags, men känslorna och situationerna är välbekanta och känns igen. Vi var överens om att noveller måste läsas på ett annat sett en romaner. Man måste ge dem tid. Några tyckte att det kändes lite frustrerande att man var så nära slutet redan i början, man skulle vilja vara i berättelsen längre.  Andra tyckte det var skönt att få en koncentrerad historia på överkomlig tid. Vi tyckte alla at det var lite svårt att ladda om mellan novellerna, att se dem som enstaka berättelser och inte bara hoppa direkt vidare till nästa. Vi var också överens om att titeln var dårligt översatt. Den är på engelska en strof från en ramsa: ”Hateship, Friendship, Courtship, Loveship, Marriage”, som på svenska har amputerats till ”Kärlek, Vänskap, Hat”.

Vår konklusion blev att en novell av Alice Munro inte är bara en förkortad och förenklad roman, det är en förtätad och koncentrerad beskrivning av tillsynes vardagliga situationer fulla av ödesdigra val, och med stärka känslor bubblande under ytan.
De bör läsas långsamt och med öppna sinnen. Ge dem tid!

Påven Johanna av Donna Woolfolk Cross

Donna Woolfolk Cross

Om historien om Johanna är sann är den helt fantastisk. Om den är påhittad, är den fortfarande bland de bästa romaner jag har läst. N V
Hon var en begåvad och orädd kvinna som förklädd till man lyckades överlista hela den katolska världen. Hon skaffade sig kunskap inom medeltida filosofi, religion och läkekonst. Hennes lysande begåvning förde henne på äventyrliga vägar till påvepalatset i Rom. Där drogs hon in i en virvel av politik, religion, kärlek och makt. En riskfylld tillvaro där livet ofta stod på spel.
När ödet såg till att Johanna blev vald till påve hade det förgångna hunnit ifatt henne - och det mest förbjudna var ett faktum ...
Påven Johanna är en storslagen historisk skildring fylld av kvinnlig list, romantik, mänsklig grymhet och maktbegär ... en imponerande och hisnande historisk resa som väcker många tankar hos läsaren. A K
Det är en färgstark roman om ett fascinerande kvinnoöde, som fängslar med sin dramatik och spänning rakt igenom de drygt 400 sidorna. V TJag avundas dig som har läsupplevelsen av Påven Johanna framför dig. N V

 Påven Johanna av Donna Woolfolk Cross är en detaljrik historisk roman om en kvinna som brann för att studera och lära - i en tid när detta var en farlig, och över huvud taget inte möjlig, väg för kvinnor. Men den intelligenta, orädda unga Johanna trotsade det medeltida samhället och tog sin brors plats, när han brutalt dödades av härjande vikingar. I rollen som munken, och brodern, Johannes Anglicus begav hon sig till klostret Fulda och fortsatte där de präststudier som brodern tidigare påbörjat. I klostret visade hon sig vara ovanligt begåvad och blev särskilt duktig inom läkekonst. Efter en hel del förvecklingar och problem blev hon tvungen att lämna Fulda i smyg - och begav sig till Rom vilket länge varit hennes slutmål. Väl där fick hon tjänst som läkare och rådgivare i Vatikanen. Hon träffade också sin älskade, riddaren Gerold, igen...  

Vi var alla rörande överens om att Donna Woolfolk Cross, läraren i engelska som under sju år samlade material och skrev om denna omstridda kvinna, i och med det gjorde något viktigt och tidlöst. Viktigt, eftersom romanen handlar om alla människors rätt till utbildning och om att få bestämma över sig själv och tidlöst eftersom detta är frågor som är högaktuella än idag. Vi tycker alltså alla att Påven Johanna är läsvärd ur både ett historiskt och ett samtida perspektiv - men några av oss saknade de målande beskrivningar andra romaner ofta innehåller och upplevde den som något av en faktaspäckad lärobok.

Himmel över London av Håkan Nesser

Det börjar klockan 4.50 på Paddington Station i hjärtat av London. Eller också börjar det en septemberkväll 1968 på Trafalgar Square. Eller möjligen längre tillbaka ändå med en lögnaktig stins i staden K- och hans son. Det är en spionhistoria, eller kanske en kärlekshistoria, eller kanske någonting helt annat, och det mesta utspelar sig i London, den eviga staden. Om en döende mångmiljonär och hans tänkbara arvingar handlar det. Och om böcker: varför det inte går att vara utan dem. Om tiden som stjäl våra liv och hjärtats obotliga ensamhet handlar det också, och kanske är det rentav själva berättaren som är huvudperson. Men vem är berättaren?   "...en riktig bladvändare." SvD

Historien flätas ihop av flera parallella skeenden från olika tidsepoker. En man bjuder sin fru, hennes två barn och ett barn från en tidigare relation, till London. Han är döende och han är rik. En annan man har levt hela sitt liv i en liten småstad och önskar att han hade kommit iväg till London i sin ungdom med den enda kvinnan han någonsin älskat. Det finns också en spionhistoria med kopplingar till Prag. Om ni tror att detta verkat komplicerat, så vänta bara tills karaktärerna börja leva sitt eget liv, helt bortom författarens kontroll.  Då hjälper inte kartan i bokens inledning för att hänga med längre.

Detta  är en otroligt rolig bok. Man skrattar högt när de dråpliga scenerna avlöser varandra för den självupptagne och olidlige sonen i berättelsen.  Vi kom på oss själva med att läsa högt ur boken för att understryka de passager som fångat vår uppmärksamhet och kvällen när vi diskuterade Himmel över London var nog en av de mest skrattfyllda (och då ska ni veta att det skrattas mycket på våra träffar). 

En storm kom från paradiset av Johannes Anyuru.

Johannes Anyuru

Han är en ung man som sitter i en fängelsecell i Zambia. Hur har han hamnat där? Vilket kommer att bli hans öde?

För inte så länge sedan var hans högsta dröm att en dag få bli pilot i Ugandas flygvapen. Allt såg så lovande ut. Han hade fått komma till Grekland för att utbildas på den Hellenska Flygvapenakademin i Dekelia, strax utanför Aten. Men så, den 26 januari 1971, nås han av beskedet att det skett en statskupp i hemlandet. Idi Amin har gripit makten. Kort därefter ställs samtliga ugandiska flygkadetter inför ett ultimatum.

Amins statsapparat har skickat ett flygplan för att hämta hem dem. Det är i den stunden han fattar sitt livs viktigaste beslut: att hoppa av och söka asyl i Grekland. Efter det går inget som han tänkt sig. Han saknar att flyga, finner ingen mening i tillvaron, och förtvivlad tackar han ja till att åka till Lusaka i Zambia för att ta anställning som besprutningspilot. Men så fort han anländer i landet arresteras han och placeras i en cell. Snart blir han varse att han ska utvisas, men de säger inte vart. Om de skickar honom tillbaka till Uganda kommer han att åtalas för landsförräderi, om de skickar honom till Europa kanske han inte ens släpps in. Han är på flykt, han är statslös - han kämpar för sitt liv.

Johannes Anyuru har skrivit en spännande och stark roman om sin pappa. Han som en gång satte allt på spel för att till sist hamna i Sverige för att inleda en ny tillvaro. En bok om personligt mod och om hur ett enda beslut kan omforma ett helt liv - och en skildring av hur en dröm att flyga kan skälva rakt in i en människokropp

Vi är förvånansvärt överens om att utsidan på boken hade fått få av oss att välja den. Tacksamheten som uttrycktes över att vi ändå fått läsa den, var stor. Som vanligt finner vi en massa olika bottnar, vi reagerar på olika saker, men sällan har vi så samstämt sagt att en bok är suverän och måste läsas av alla. Var och en av oss skulle dela boken vidare med omsorg. Johannes har ett härligt språk med underbara beskrivningar, strofer som poesi, och det är tur för boken är stark. Vid samtalet efteråt berättar till och med någon att vissa sidor måste läsas fort för man orkar inte med smärtan. För det är en bok om smärta och kamp. Sonen som är berättaren, beskriver sitt liv, att aldrig passa in, att leva med en frånvarande far. Det är faderns berättelse, beskriven av honom själv i skrift, tolkad av sonen. Misshandel i hemmet från unga år, en strävan att komma bort men att ständigt ändå hamna i nya utsatta läge. Denna bok gör stundom fysiskt ont att läsa, och den bjuder möjligen på en berättelse som gör var och en av oss i gruppen ännu mer fast beslutna att det är invandrarpolitiken det är fel på, inte att Sverige tar emot flyktingar.

Detta är en bok alla ska läsa, inte borde, boken ska läsas av alla och en var.

Jag är bröderna Walker, av Jan Kjaerstad

Jan Kjaerstad

Odd Marius Walaker är en udda pojke i 1980-talets Oslo. Efter en olycka har hans sinnesförnimmelser blivit extremt rika och komplexa. Hans självkänsla har stegrats, och ingenting ter sig omöjligt för honom. Han utmanar sina lärare och ger sig erotiken i våld. Han fyller sin dagbok med skimrande anteckningar.


Ett drygt decennium senare är Odd Marius Walaker den mäktigaste mannen i Norge. Som talare kan han förhäxa sina åhörare, fånga dem med sin karisma. När han ställs inför en politisk kris av enorma proportioner återvänder han till ungdomsårens dagböcker för att finna den lösning som situationen kräver.

Oj, vilken bok! Tjock, och full av låååånga meningar och ovanliga ord. Uppfattningarna var absolut delade, men ingen var oberörda av denna ordström.


Vi har en regel i bokcirkeln at var och en skall försöka beskriva med ett ord den känsla boken har väckt. Denna gång blev resultatet bland annat: Optimism, störd, eufori, hormoner, fascination, skoskav...

Diskusjonen präglades av utrop som: ”Vilket språk!”, ”Vilka berättelser!”, ”Vilka personligheter!” Även om några tyckte mangeln på sammanhang och logik störde, och att Kjærstads maskulina hang till upprepning och briljering skavde. Vi pratade om hur författaren lyckas göra alla huvud- och bipersoner (och dem finns det gott om...) intressanta, och ge dem ”kött på benen”. Hur han börjar med en massa konstiga ord och alldeles otroliga historier, men sakta men säkert ger oss förklaringar som gör att vi accepterar och tycker historierna framstår som helt trovärdiga.

Hans målande miljöskildringar fick oss at känna det som om vi var med och gick Holoholo-expeditioner i Oslos bakgator.

Vi har tidigare reflekterat över hur spännande det är att genom skönlitteraturen få följa med in i någon annans huvud en stund. Och visst är det intressant at få uppleva världen ur en tonårspojkes perspektiv, även om några av oss tyckte det blev lite tröttsamt med alla den hormonstinne tonåringens fantasier...

De många små sidohistorierna och speciella orden kan kännas ologiska och svåra att greppa, men vi kom överens om att grejen är att släppa hämningarna och kontrollbehovet och ”go with the flow”. Bara njuta och inte fundera för mycket på ”vad menar han med det där?”.

Och sist, men inte minst har Bröderna Walker gett oss en massa nya, bra ord! En ottomansk bok som kanske får dig at fundera på vad livets kardinalfråga egentligen är!

Igelkottens elegans av Muriel Barbery

Muriel Barbery.

Renée Michel är portvakt i en ståtlig fastighet i Paris finare kvarter. Hon är en självlärd älskare av konst, musik, filosofi och litteratur. Hon lever sitt liv diskret bakom en övertygande schablonbild av den vresiga och obildade portvakten med få intressen utöver katten och skräniga teveprogram. Tolvåriga Paloma Josse bor med sin familj i en paradvåning i samma hus. Hon är brådmogen, överbegåvad och försöker förgäves bete sig som sina jämnåriga. Hon tycker livet är absurt, känner sig oälskad och har bestämt sig för att begå självmord på sin trettonårsdag. Renées och Palomas vägar korsas när den japanske affärsmannen Kakuro Ozu flyttar in.

Inte varje gång vi är helt eniga i gruppen, men detta var en bok som gav oss ett fånigt leende på läpparna. Ren och skär njutning att läsa. Språket, karaktärerna och historien, så välskrivet och fantastiskt presenterat. Egentligen är karaktären Renée fullständigt galen, och vi älskar det. Renée den purkna portvakstfrun som ingen egentligen ser, lever bakom sin dörr ett liv inte ens de rikaste lever. Älskar god mat och njuter av kultur. Utåt går tvn i portvaktslägenheten som en sorts alibi för att hon är trist och grå, men bakom den fasaden lever en kvinna som fullständigt förför oss med sina filosofiska funderingar och sitt fantastiska intellekt.
Ivern att veta mer och att ifrågasätta teser med andra teorier är häpnadsväckande för oss och vi lockas att prata om vårt eget lärande. Igelkottens elegans är för all den en feelgod bok, men den är också mer, de oväntade möten som ger vänner är ljuvliga, de karaktärerna är precis lika fantastiska som huvudpersonen.
Boken väcker en lust i oss. En vilja och vi pratar mycket om det, boken inte bara berör den engagerar. Varför läser vi inte mer? Varför ser vi inte mer japansk film? Hur lever man ut sina lustar, om än aldrig så oskyldiga, utan att andra reagerar. Vill vi inte alla egentligen vara en portvakt med ett hemligt rum? Bor det en portvakt i oss alla?
Behovet av att vara ensam, behovet av några få men riktiga vänner, behovet av riktiga samtal och så behovet av en god kopp te.
Boken får oss att vilja göra saker, vi vill uppleva mer, läsa mer, prata filosofi, ta reda på mer om oss själva.
Igelkottens elegans tar tid att läsa, den ska läsas långsamt och troligen behöver den läsas flera gånger, men läsa den, ja det ska man.

Tre apor av Stephan Mendel-Enk.

Fotograf: Erik Nilsson
//En humoristisk och sorglig skildring av tre generationer judar i diasporan. Samtidigt som den första intifadan utbryter i Israel är den judiska församlingen i Göteborg på väg att splittras. 13-årige Jacob befinner sig i konfliktens mitt. Ett knappt halvår efter hans Bar mitzva har hans föräldrar skiljt sig, mammans nya man flyttat in i huset och hans far- och morföräldrar slutat att prata med varandra. Och det värsta är ännu inte över.
"... en suverän debutroman som borde bli en bästsäljare ... Mendel-Enk hanterar suveränt sina uttryck, och vet att ett kommatecken eller en drastisk synonym på rätt ställe kan göra hela skillnaden mellan ett förstrött småleende och skrattparoxysmer ... En tidigare svensk roman med liknande elegans var Mikael Niemis "Populärmusik från Vittula". Stephan Mendel-Enks "Tre apor" förtjänar en lika stor läsekrets och kommer säkerligen också att få det." Dagens Nyheter

"En värdig efterträdare till den judiska humortraditionen som Jerry Seinfeld och Woody Allen förädlat ... Skildring
en av judar i förskingringen är kärleksfullt dråplig och slagfärdig." Tara//


Den här boken delade oss mer eller mindre i tre läger. De som inte hade läst den, de som blev irriterade av den och de som faktiskt tyckte om den. Bland de som inte läst fanns både de som inte hunnit börja och de som påbörjat men inte slutföljt . Och bland de sistnämnda fanns de som verkligen försökt med blivit, just det, irriterade…De som tyckte om boken menade att den var intressant ur flera perspektiv. Som läsare får man följa med på en tidsresa till ett Göteborg inte så långt bak i tiden - men ändå helt annorlunda. Det är ett Göteborg speglat ur en judisk tonårspojkes perspektiv med församlingen, familjen och konflikter i centrum. Och ändå tycks huvudpersonen, tonårspojken Jacob, befinna sig mitt i alltihop mer eller mindre oberörd. Men det är han förstås inte. Boken speglar inte bara hur det är att leva i två parallella världar, den svenska och den judiska, utan också hur det är att vara tonåring – var som helst i världen. Som tonåring kan du säkert känna igen dig och som lite äldre tonåring får du en påminnelse om hur det var. En läsvärd bok för många alltså, om man kan låta bli att irriteras över…ja vad då

Det finns bara ett sätt att ta reda på vad Du tycker. Läs den.