18 mars 2010

Gregorius av Bengt Ohlsson.























Bengt Olsson.

I sin roman Doktor Glas från 1905 presenterade Hjalmar Söderberg en av den svenska litteraturens mest avskyvärda gestalter. Pastor Gregorius beskrivs som liderlig, hycklande och inskränkt. När doktor Glas mot slutet av romanen berövar honom livet framstår det närmast som en välgärning.
I Bengt Ohlssons Gregorius berättar pastorn själv om det som ska komma att bli hans sista sommar, och hans gestalt får ett helt annat liv. Vi får följa hans uppväxt som exemplarisk son, och hans djupa och skamfyllda förälskelse i Helga, den unga flicka som en gång ska bli hans andra hustru. När hustruns otrohet blir uppenbar för honom kastas han ut i en malström av känslor: förtvivlan, självförakt och en paradoxal hoppfullhet. Under sin vistelse vid hälsobrunnen i Porla möter han en annan kvinna, och får en sorts upprättelse - ett annat liv ter sig ändå möjligt. I Bengt Ohlssons breda gestaltning framstår pastor Gregorius som en rädd och djupt osäker man. Någon som i sitt yrke dagligen möter människor som törstar efter kärlek, samtidigt som de ryggar för den. Till slut tvingas han inse att detta också gäller honom själv. Augustpriset 2004!






Bild från Porla - där delvis möter Pastor Gregorius.



Det är inte självklart att beskriva läsupplevelsen - för den var sannerligen olika. Möjligen påverkades också läsupplevelsen på huruvida man läst Doktor Glas eller inte.


Gregorius väckte minst sagt blandade känslor bland oss boktyckare. Karaktären väckte stundtals hos somliga sympati, hos andra avsky. Bengt Ohlssons gedigna bakgrundsarbete är tydligt, och det vackra och genomarbetade språket gör att en stor behållning för den större delen av oss var just miljöskildringarna. En bok där läsaren känner sommarhettan och dofterna och kan kliva in miljön från det tidiga 1900-talet. Men nej, även här gick åsikterna isär. Det är lätt att slås av hur pastor Gregorius ena stunden är så skicklig i sitt tjänsteutövande, men som människa ändå är så liten och där jaget hela tiden har ett oerhört stort bekräftelsebehov för att upprätta sin existens. Något som trots allt vi möter även i nutiden?



Någon boktyckare slog fast att aldrig mer läsa Bengt Ohlsson, medan någon annan genast ville ge sig i kast med ännu en. Men vi tycker ändå att Bengt Ohlsson är en bevarare av det svenska språket, något som är värt en hel del i en tid då journalistsvenskan allt mer syns i litteraturen.