På liv och död : historien om Micke Dubois. av Niklas Bodell, Gitte Nilsson

//På natten den sista november 2005 somnade artisten, skådespelaren och småbarnspappan Micke "Svullo" Dubois för allra sista gången. Han tog sitt liv i ett cykelförråd - bara 46 år gammal. Ångesten blev till sist för svår. I nästan tio år var Gitte Nilsson sambo med Micke Dubois. Tillsammans har de tre barn. Gitte kände varenda skrymsle av Mickes hemlighet med depressionerna, ångesten och de förtvivlade ropen på hjälp.Tillsammans med journalisten Niklas Bodell berättar Gitte om glädjen, vreden och vanmakten. Om livet och lidandet med Den Stora Kärleken.
Om människan Micke Dubois.//

















Vi gav oss ikast med boken med väldigt olika tankar om huvudpersonen. Micke Dubois, Svullo. Somliga av oss uppskattade inte alls humorprogrammen, andra tyckte de var helt okej, någon hysterikt roliga. De flesta av oss, fick erkänn att Svullo och Micke Dubois, var en karaktär, de flöt ihop. Att se skillnad på privatperson och en spelad roll var genom mediabilden omöjligt.

Vad vil hon, tänkte vi nog först. Sambon, var det svartmåla? Göra honom till en martyr? Vältra sig i självömkan? Rensa ett dåligt samvete? Boken handlar om den sista tiden, vi kommer in sent i Mickes liv. Man förstår att det varit långa svarta perioder innan. Vi anar trasig barndom och funderar över, kombinationen, kändisskap, anabola, sprit, och familjeliv.

Självmord, själva ordet är laddat. Att då läsa om det så ärligt och utan skyddslappar som i den här boken, gör att det blir mycket tänkvärt. Livet de levde tillsammans var kort och hetsigt, många pubrundor och högt tempo. Samtidigt märks det att de aldrig känner varandra.

Boken väckte tankar om fördomar hos oss. Vi hittade egna fördomar, inte helt bekvämt! Kvinnan i hans liv t.ex. fick klä skott för att hon är ansvarslös och omogen. Vaddå bara blir med barn? gång på gång dessutom. Tar hon då inget ansvar? Fördomar såklart. Det borde varit hans ansvar lika mycket. Vi är överens om att man hade tankar om henne tack vare mediabilden.
Var och en av oss kunde känna igen andra par i sättet att leva. Sättet att må. Obehagligt och beklagligt. Som vanligt blev samtalen skiftande, öppna, ärliga och spontana. Märkligt att kan kan skratta och ha så roligt samtidigt som samtalen är djupa och seriösa.

Det blev ingen svartmålning. Inte heller någon glorifiering. Hon ville nog bara berätta.
Boken fick betyget klart läsvärd och vi var alla glada att vi fått den på listan. Vi insåg att den hade aldrig blivit läst annars.

Diskuterad 7 maj 2009

Jerusalem av Selma Lagerlöf.

Selma Lagerlöf.

//Jerusalem är berättelsen om en stark väckelsevåg som delar en socken i Dalarna - en handfull familjer följer kallelsen och beger sig till det heliga landet medan andra väljer att bli kvar på sina gårdar. Med starka färger och i dramatiska konflikter gestaltar Selma Lagerlöf här de teman som går djupast i hennes författarskap: trons makt och kärlekens förunderliga vägar. Jerusalem publicerades 1901 och 1902, här är de båda delarna samlade i en volym. Lagerlöfkännaren Ying Toijer-Nilsson har skrivit ett nytt förord till denna utgåva.//

Selma Lagerlöfs Jerusalem var inte den mest vällästa bok vi haft. Den var, insåg vi, aningen tjock. Men vi som läst den berättade och så tog samtalet oväntade vändningar. Religion är ibland svårt att prata, men inte bland oss. Vi var rörande överens om det fantastiska i att vara frälst och kunna lägga sina problem i händerna på Gud. Vilken tillgång!

Livsödena, människorna vi följer i boken, fängslar. De är djupa karaktärer med rötter och historia, man anar varför det blir som det blir och följer spänt varje människas utveckling.
Vi har också stor förståelse för att det bildas sekter. Man har ständigt fallit för karismatiskaledare. Vi var inte förvånade över Knutbymorden, osv. Det händer i världshistorien igen och igen. Människor behöver något att tro på, en del utnyttjar det fel, andra på bättre sätt. De som inte hunnit med boken skulle trots allt ge den en chans, den är verkligt läsvärd. Skriven tidigt 1900 tal och högaktuell. Det imponerar.

Vi pratade också om Selma. Hur hon måste varit, utanför alla normer. Lesbisk, kaxig och med ett stort självförtroende. i boken hittar vi inte en enda värdering. Jerusalem är en skildring, utan fördömande eller romantiserande. Vi rekommenderar den gärna.

Diskuterad 2 april 2009

Doppler av Erlend Loe.

Erlend Loe.

//Jag har varit så duktig. Jag har varit så satans duktig. Jag var duktig på dagis. Jag var duktig i lågstadiet. Jag var duktig i mellanstadiet och högstadiet... Jag studerade duktigt och fick en superduktig flickvän som jag gifte mig med på ett duktigt sätt bland duktiga vänner..."Efter ett fall med cykeln får Andreas Doppler nog. Han är trött på all duktighet, all trivsamhet och konsumtionshysteri, och han lämnar sitt välordnade liv med villa, ekonomjobb, familj, barnprogram och flyttar ut i skogen. Han inrättar ett liv som jägare och samlare. Men livet i skogen blir inte så fridfullt som han hoppats på.//

En annorlunda bok och läsupplevelse, är vi alla överens om. Språket är korthugget. Korta meningar och inga onödiga beskrivningar Ändå är det fullt nog. Vi förstår och känner vad Doppler går igenom. En häpnadsväckande historia går vi igenom tillsammans med honom. När han kör omkull med sin cykel händer något. "...Jag blev liggande. Till en början gjorde det satans ont. Jag kunde inte röra mig. Jag låg bara stilla och såg upp på några grenar som rörde sig långsamt i den svaga vinden. Och för första gången på flera år var det riktigt tyst. När de värsta smärtorna gav sig lite, upplevde jag en välsignad ro..." Vi tror kanske att han gått in i väggen, han hade kraschat även utan cykelvurpan. Men det är på många sätt oviktigt. Det viktiga är att det i och med detta blir en historia om livskriser, uppbrott och ansvar, eller möjligen avsaknad av ansvar.

Vi diskuterar boken och dess karaktärer och drar hela tiden paralleller till våra egna erfarenheter och liv. Karaktärerna i boken är skapade med mycket fantasi. Den ena personen knasigare än den andra, på ett alldeles underbart sätt. Händelser vi förfasar oss över varvas med händelser vi skrattar gott åt. Den yngsta sonen som får följa med och bo i skogen. Sonen som Doppler ser som förstörd, för han är duktig. Älgen som blir han ständiga följeslagare. Frun som dyker upp för att få sex. Föräldramötet han i sitt förvirrade tillstånd går på. Vi skrattar högt och skulle alla vilja bära oss lika normlöst åt.

Det här är en bok att bära med sig i hjärtat. Vi blev alla förtjusta i Andreas Doppler, huvudpersonen, och hans förvirrade verklighetsflykt. Flera av oss lånade direkt uppföljaren, Volvo Lastvagnar, som drog iväg i accelererande galenskap. Erlend Loes sätt att skriva uppskattade vi mycket, och kommer säkert läsa mer av honom. Det här är en feelgood bok vi varmt rekommenderar.

Diskuterad 25 februari 2009.

David Puma och drottning Silvia av Björn Ranelid.

Björn Ranelid.
//Axel Åkare hämtar Ester från en bar i hamnkvarteren i São Paulo och för henne till Bolmen i Småland. Deras son David är två månader och Ester vet ännu inget om den djävul som bor i maken. Efter år av förnedring flyr hon och David till Rinkeby, en plats där hela världen ryms på en kvadratkilometer och fler än hundra olika språk talas. Men de möts av värme, solidaritet och respekt, och sakta förändras deras liv. Ester får arbete som städerska på Grand Hôtel och Davids sångröst leder honom till Adolf Fredriks musikklasser. Men minnena finns där, liksom ännu ej uppenbarade sanningar. På ett virtuost språk har Björn Ranelid skrivit en oförglömlig samtidsskildring.//

Boken är lite svårpratad. Tvärt emot vad vi trott så var det ingen som var frälst och läste lovsång över Ranelid. Mer kändes det som om vi försökte hitta bra saker i boken och författaren. Vi återkom ständigt till att han upprepar sig, det går för långsamt. Lite intressant också när vi kom att prata om Ranelids kvinnosyn. Han vill tror vi, uppfattas som och kallas feminist. Vi tror han är en mansgris. Att sätta kvinnor på pedistal och ständigt målande beskriva kropparna med stora bröst och rumpor, det är inte sunt. Vi ville gärna tycka att den här boken varit bra. David Puma, huvudpersonen, hade förtjänat det. Tyvärr blev känslan att den var ganska menlös. Det hade varit roligt att bli imponerad! Flera i sällskapet hade läst annat av Ranelid som de tyckte var betydligt mycket bättre. Den här var inget vi vill rekommendera

Diskuterad 4 januari 2009

Onåd av J.M. Coetzee

J.M. Coetzee
//En vit medelålders universitetslärare i Kapstaden, David Lurie, har en affär med en av sina kvinnliga studenter. När deras förhållande avslöjas ställs David inför skolledningens krav: han skall inte bara erkänna utan även visa sin djupa ånger offentligt. Men det vägrar han gå med på. ”Mitt försvar bygger på begärets rättigheter” hävdar han. Han väljer själv att sluta och upptäcker snart att vänskapskretsen vänder sig bort från honom.//

Boken satte saker och ting på sin spets. Alla i sällskapet tyckte att det var första gången man fått på sig "manliga glasögon". Att se historien genom dessa var omskakande. När det skrivs

" han älskade med henne på golvet" var vi flera som var övertygade om att det var våldtäckt. Ett övergrepp. Samtalen blev många och långa.

Typsikt kvinnligt

Vi försökte också försvara honom, typiskt kvinnligt. Varför blev han detta svin? Uppväxt i en miljö med enbart starka kvinnor. Här fick vi sätta stopp och säga att nej inte skall vi väl gå " hans" vägar och skylla på kvinnor vi också! Det var oerhört spännande. Kan man ens betrakta honom som frisk? Passade han inte bäst med en diagnos....

Kärleken till dottern, var det kärlek eller makt? Den självgoda synen på sig själv som guds gåva till kvinnan, som en Eros tjänare. Att han ändå fick köpa sex och inte alls såg köpandet som annat än befriande. Det här var en bok med många bottnar! Den satte könsroller i fokus och vi drog paralleller till de övergrepp landet utsatts för.

En bok som ger mycket

Även om vi alla sa att nej det här var ingen bok man skulle valt om man läst själv, så är vi nöjda med att läst den. Den gav otroligt mycket! Jag rekommenderar den till läsvana som inte är rädda för känslor. Det var en bok om könsroller, inget konstigt i det. Det märkvärdiga var att ha de manliga glasögonen på. Författaren ville, tror vi, skaka om oss få oss att fundera på vad vi har för fördomar. Han lyckades.

Diskuterad 3 december 2008