Tre apor av Stephan Mendel-Enk.

Fotograf: Erik Nilsson
//En humoristisk och sorglig skildring av tre generationer judar i diasporan. Samtidigt som den första intifadan utbryter i Israel är den judiska församlingen i Göteborg på väg att splittras. 13-årige Jacob befinner sig i konfliktens mitt. Ett knappt halvår efter hans Bar mitzva har hans föräldrar skiljt sig, mammans nya man flyttat in i huset och hans far- och morföräldrar slutat att prata med varandra. Och det värsta är ännu inte över.
"... en suverän debutroman som borde bli en bästsäljare ... Mendel-Enk hanterar suveränt sina uttryck, och vet att ett kommatecken eller en drastisk synonym på rätt ställe kan göra hela skillnaden mellan ett förstrött småleende och skrattparoxysmer ... En tidigare svensk roman med liknande elegans var Mikael Niemis "Populärmusik från Vittula". Stephan Mendel-Enks "Tre apor" förtjänar en lika stor läsekrets och kommer säkerligen också att få det." Dagens Nyheter

"En värdig efterträdare till den judiska humortraditionen som Jerry Seinfeld och Woody Allen förädlat ... Skildring
en av judar i förskingringen är kärleksfullt dråplig och slagfärdig." Tara//


Den här boken delade oss mer eller mindre i tre läger. De som inte hade läst den, de som blev irriterade av den och de som faktiskt tyckte om den. Bland de som inte läst fanns både de som inte hunnit börja och de som påbörjat men inte slutföljt . Och bland de sistnämnda fanns de som verkligen försökt med blivit, just det, irriterade…De som tyckte om boken menade att den var intressant ur flera perspektiv. Som läsare får man följa med på en tidsresa till ett Göteborg inte så långt bak i tiden - men ändå helt annorlunda. Det är ett Göteborg speglat ur en judisk tonårspojkes perspektiv med församlingen, familjen och konflikter i centrum. Och ändå tycks huvudpersonen, tonårspojken Jacob, befinna sig mitt i alltihop mer eller mindre oberörd. Men det är han förstås inte. Boken speglar inte bara hur det är att leva i två parallella världar, den svenska och den judiska, utan också hur det är att vara tonåring – var som helst i världen. Som tonåring kan du säkert känna igen dig och som lite äldre tonåring får du en påminnelse om hur det var. En läsvärd bok för många alltså, om man kan låta bli att irriteras över…ja vad då

Det finns bara ett sätt att ta reda på vad Du tycker. Läs den.

Jag älskade honom av Anna Gavalda

Anna Gavalda

Chloé, trettiotvåårig tvåbarnsmor, älskar - eller älskade - sin man. Men han har just övergett henne för en annan. Hennes svärfar tar sig an henne och de två små flickorna över ett veckoslut på landet. Chloé upplever svärfadern som kall, sluten och patrialkalisk. Men påverkad av Chloés förtvivlan öppnar han sig för henne och berättar om de hemliga passionerna i sitt liv - hur han också älskat, och svikit.

Chloé är till en början inte särskilt intresserad av svärfaderns berättelse men så småningom berörs hon och blir både utmanad och provocerad. Det uppstår en regelrätt ordduell emellan dem och det visar sig att även en modern ung kvinna kan hysa en hel del moralism och omvända fördomar.

Genom Anna Gavaldas sedvanliga drastiska humor dras vi med in i en ung kvinnas och en gammal mans drömmar, förhoppningar, kärlekar och längtan - ömsom roade, ömsom rörda.

Kanske hade vi för stora förväntningar, Anna Gavalda har skrivit fantastiska böcker, men när ordet gick laget runt var det inte så uppmuntrande. Var och en ska fånga känslan med ett ord och ett återkommande var irritation.
Visst finns språket där, men det är som i en radioteater tack vare dialogen, kort och lite hackig.
Vems historia är det egentligen undrar vi. Hon kommer helt i skymundan när svärfadern tar över och pockar på uppmärksamhet. Ska vi tycka synd om honom? Försvarar han sonens handlingar genom att berätta om sin egen feghet?

Något vi reagerar på är översättningen. På norska heter boken "Jeg elsket henne " På franska, som är originalspråket har man valt formen som betyder både hon och han. "Jag älskade honom" kanske blir missvisande? Vi tror att det är Chloé historia vi ska läsa, i själva verket kanske det bara är starten. Svärfaderns historia kanske skulle vara i blickfånget?
Vi har ingen att fråga så vi får aldrig veta, men iakttagelsen är intressant och vi konstaterar än en gång att översättaren har en väldigt viktig roll.

Trots irritation och förvirring ledde boken till bra samtal. Nästan lite förvånade. Rader, meningar och händelser berättade i boken ger anledning till många frågeställningar. Stora frågor som otrohet, evig kärlek och att få vardag och uppskattning av den att fungera var bara några.

Frågor vi säkert inte lyft utan just denhär boken.

Vi kan bara säga : Läs den, det gjorde vi och efteråt var det väldigt bra.

Kärlekens historia av Nicole Krauss.

Nicole Krauss
I en sliten lägenhet i Brooklyn bor Leo Gursky. Han är gammal, trött och ensam. Varje kväll knackar han i värmeledningen för att meddela grannen i lägenheten ovanför att han lever. I rockfickan har han en lapp där det står: MITT NAMN ÄR LEO GURSKY JAG HAR INGEN FAMILJ VAR SNÄLL OCH KONTAKTA PINELAWKYRKOGÅRDEN JAG HAR EN PLATS DÄR I DEN JUDISKA DELEN TACK FÖR HJÄLPEN.
Att följa historien om Leo och hans ungdomskärlek Alma är som att följa livet självt. När deras öden möts förstår vi att kärleken liksom den stora litteraturen överlever allt.
Kärlekens historia påminner oss om fiktionens magiska kraft. Rolig och sorgsen, skrämmande och hoppfull. En berättelse som fängslar från första sidan och roar med sin finurlighet, originalitet och värme. (säger resencioner på nätet)


Nicole Krauss, kan skriva - ingen tvekan om det. Kärlekens historia kan sägas vara en märklig bok, en bok om kärlek men också livets villovägar.

Vi konstaterade att detta var en bok som ibland berörde oss, ofta förvirrade och irriterade oss och ibland väckte vår nyfikenhet. Ofta är det mer filosofi än berättelse, ibland många vackra ord, men inte så mycket röd tråd. Sammanfattningsvis hade vi mycket blandade känslor, kanske är boken mer ett konstverk än ett skönlitterärt verk?

Flera av oss var mycket fascinerade av det vackra språket i boken, andra inte alls. Däremot var vi tämligen eniga om att boken lämnade de flesta av oss i en lätt förvirring. Nicole har skapat en historia som har potential, men vi upplever den spretig. Med sina flera parallella, motsägelsefulla historier har den svårt att till fullo fånga vår uppmärksamhet. Vi fascineras, men blir aldrig riktigt fångade.

Inledningsvis i boken möter vi en gammal man, som vi tror skall bli bokens huvudperson. En otroligt charmig ensling som vi alla vill veta mer om och flera av oss tar till sitt hjärta. Dessvärre är han bara en liten del i det hela, flera av oss upplever att det sedan blir spretigt, och svårbegripligt. Boken hade vunnit på enkelhet i berättandet, lite färre spår och personer. Även slutet känns tillrättalagt, även om inte heller det är glasklart.

Någon av oss tänker försöka läsa boken igen, vi är tämligen överens att den troligen vinner på att sträckläsa, andra tänker begrava den i bokhyllan. Avslutningsvis är vi också helt oeniga huruvida vi kommer att läsa någon av författarinnans andra böcker. Några av oss är definitivt lockade, andra absolut inte.

Den glömda trädgården av Kate Morton.

Kate Morton.

// På sin 21-årsdag får Nell OConnor veta något som förändrat hennes liv. Många år senare bestämmer hon sig för att ta reda på hela sanningen och företar den långa resan från Australien till England. Sökandet för henne till Cornwalls vindpinade kust och det vackra herresätet Blackhurst Manor, som en gång ägdes av familjen Mountrachet.

När Nell dör ärver hennes barnbarn Cassandra ett litet hus på ägorna till Blackhurst Manor. Enligt ryktet döljer herresätet mörka hemligheter, hemligheter om den fördömda familjen Mountrachet. Men det är i Klippstugans bortglömda trädgård som Cassandra kommer hela den sällsamma historien på spåren ...

Den glömda trädgården är en oavbrutet spännande roman, vars handling utspelar sig på flera olika tidsplan parallellt. Lager för lager avtäcks en romantisk och gripande historia som under århundraden påverkat många människors liv.

Kate Morton är född 1976 och växte upp i sydöstra Queensland, Australien. Hon har studerat drama och engelsk litteratur och arbetar nu på en doktorsavhandling vid University of Queensland. Hon bor med man och två barn i Brisbane. Forum har tidigare utgivit hennes debutroman Dimmornas lek..//

Mystik, mull, glädje och balsam för själen är ord som dyker upp när vi talar om den här boken. Alla tycker är den är riktigt bra och läsvärd, även om någon menar att den var lite trögstartad. Det var dock innan hon hamnade i samma läshunger som oss andra – som lyckats med att både laga mat och äta upp densamma under pågående läsning! Att boken kan ta en liten stund att komma in i, insåg vi dock allihop och vi tror att det beror på att läsaren kastas fram och tillbaka i tid och rum redan från start. Vissa författare lyckas röra till det ordentligt genom att göra just så men vi är alla överens om att Kate Morton inte är en sådan. Hennes roman är så välskriven att hon istället lyckas knyta ihop det hela till en fängslande släktkrönika i sagans tecken. Som läsare kommer man nära kanske framförallt Cassandra, när man tillsammans med henne nystar upp hennes mormors och mormorsmors mysterier. Flera av oss kände samma sorg och saknad när boken tog slut, som man kände när samma sak skedde i barndomens absoluta bokslukarålder.
Som ni förstår är detta en bok vi varmt rekommenderar!

Sirila gentlemän sökes, av Karin Brunk Holmqvist.

Karin Brunk Holmqvist

Sirila gentlemän sökes. Vi är två ensamstående damer, 81 och 79 år, varav en är lite halt. Vi söker var sin manlig vän. Vi vill gärna att ni bor i Tomelilla eller dess närhet och har bil så ni kan köra oss till Kivik när fruktträden blommar. / Sista försöket /.

Nu börjar äventyret! Alma och Margit vet inte riktigt vad sirila betyder, men det ser bra ut i kontaktannonsen, och nu väntar de ivrigt på svar. I väntan på trevliga män vänder Alma och Margit upp och ner på Solgläntans äldreboende där de bor temporärt. Deras hus ska jämnas med marken av Tomelilla kommun och i väntan på lägenheter bor de på pensionärshemmet. Där väntar utmaningar: Den bitska föreståndaren Ulla vet inte vem hon tampas med när hon trilskas med damerna, och oppositionsrådet Kjell får också sina fiskar varma. Gamla damer sitter inte där man sätter dem!

En bok på lättskriven svenska. Historien är stundom tunn Språkligt är den ingen större sensation, ändå leder den till långa diskussioner. För vi gillar tanterna Alma och Margit, de är visserligen stereotyperna för tant, men de bryter också mot normen. De sirila gentlemännen kommer in i bokens slutskede så möjligen är titeln något missvisande. Vi enas också om att författaren trots att hon varit politiker, inte har koll på det kommunala förvaltningsarbetet. Samtidigt är det inte så viktigt just i den här historien, det är okej att sprida på politkerföraktet lite...bara ingen tror att det är verklighet....

Vårdhemmet Solgläntan känner vi igen oss i, det finns bra personal och det finns dålig, som i verkliga livet, allt är inte svart eller vitt. Även om boken så smått passerar som en bagatell är det de små detaljerna som höjer läsvärdet. När Margit och Alma blir som fnissiga flickor i sina tankar om män och sex. När trädgårdsgåsen får sitt täcke. När de köper sina första par byxor, eller blir ihjälskrämda för att senare bli poppis bland mopedisterna. Vi skrattar så vi viker oss dubbla över en planerad otrohetsscen som såklart går snett... Det är många underbara dråpligheter. Sirila gentlemän sökes är också en bok om vänskap. Om den vuxne sonen och sonhustrun som hjälper inte bara mamman utan också hennes grannfru. Om barnbarnet som trots sitt svarta hår, sin trumpna uppsyn och alla sladdar i öronen är väldigt glad i sin farmor. Men framför allt är det vänskapen mellan Margit och Alma. Vi pratar om alla ensamma gamla i samhället idag.

Boken lyfter våra egna tankar och fördomar om åldrandet, hur blir det när det är vår tur? Jämförelser görs med de "tanter" vi har runt oss idag. Hur är det att åldras idag och hur vill vi ha det. Vi enas om att vi också vill gå på datorkurser, översköljas av kultur och fantastiska trädgårdar, vi vill inte sitta i någon terapi. Vi hoppas och tror att 40-talisterna går före och banar väg.

Vill ni ha en lättsmällt bagatell som lämnar lite värmeavtryck i hjärteroten, då ska ni läsa Sirila gentlemän sökes.

Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap av Mary Ann Shaffer

Mary Anne Shaffer

//Januari 1946: London är på väg att återhämta sig efter kriget och författaren Juliet Ashton funderar över sin nästa bok. Så får hon en dag ett brev från en man hon aldrig träffat, Dawsay Adams från ön Guernsey i Engelska kanalen som under kriget varit ockuperad av nazisterna. Adams har hittat Juliets namn på försättsbladet till en bok av Charles Lamb och nu undrar han om hon känner till fler böcker av samme författare. Juliet och Dawsey Adams börjar brevväxla. Han berättar om öns läsecirkel, Guernseys litteratur- och potatisskalssällskap, och snart har Juliet inlett brevväxling med flera av läsecirkelns medlemmar. Hon fängslas så av deras öden och berättelser om livet på ön att hon bestämmer sig för att åka dit. En resa som kommer att förändra hennes liv.
Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap kan läsas och uppskattas av alla. Mary Ann Shaffer har skapat en underbar samling karaktärer som man efter läsningens slut känner att man gärna hade umgåtts mer med. //


9 av 10 i gruppen var mycket förtjusta i denna bok, då törs man kanske skriva att vi tyckte om den. Trots att övriga jämförelser är omöjliga kände vi oss besläktade med personerna i boken, vi är ju också en bokcirkel, och nog tycker vi att vi borde heta något med litteratursällskap:-) Vi gillar boken för miljöskildringarna, man ser solen och känner värmen, men det är också underbara karaktärer som bjuder på faschinerande livsöden . Ochtrots att det kan vara lite rörigt med brevväxlingsformen är vi överens om att det i denna bok är en okej berättarform. Man gillar snart de olika människornas sätt att skriva och gillar dem av olika skäl. Det är en bok man gärna sträckläser. Den ger ett första intryck av feelgood och upplevs som mysig och lättsam. Samtidigt konstaterar vi att den inte är någon bagatell, ingen oviktig petitess. Det finns en historia bakom det mysiga. Det är en ganska brutal beskrivning av hur det var att leva på en ockuperad ö. Även om det är en skönlitterär historia tycker vi att det öppnar upp för nya insikter om andra världskriget, det blir en dimension till. Vi pratar krig i allmänhet och andra världskriget i synnerhet.

Vi pratar om det faktum att man lämnar bort barn i krig, skickar dem till säkerhet, vad det krävs och om vi idag skulle göra på samma sätt. Vi pratar också om hur man skapar överlevnadsstrategier, hur man med helt olika förutsättningar kan finna och uppskatta människor, platser och göromål man aldrig reflekterat över, innan katastrofen kom. Vi pratar om soldater som for lika illa som befolkningen, vi pratar om empati, om mod och ond bråd död. Flera av oss i gruppen har läst boken för andra gången och det är något vi rekommenderar, då ser man mer, man ser djupare och bortom, man tar det mörka i historien till sig på ett annat sätt. Boken är full av situationskomik, missförstånd, kärlek och brutalitet jag snuddar vid tanken på att säga att denna bok har allt. Men vi överlåter väl till er att avgöra det, för läsa den, det tycker vi ni ska göra.