Låt den rätte komma in av John Ajvide Lindqvist

John Ajvide Lindqvist.

//När det ofattbara kommer till Blackeberg är det först ingen som märker något. Det är senhöst 1981 och livet i förorten pågår som vanligt. Men när kroppen av en tonårig pojke, tömd på blod, hittas i närliggande Vällingby börjar rykten om ritualmord sprida sig, inte minst på löpsedlarna.Ännu anar ingen vad det verkligen är fråga om.Tolvårige Oskar fascineras av mordet, men det är inte det viktigaste som händer i hans liv. Det har flyttat in en ny tjej i porten bredvid. Dom blir vänner. Dom blir något mer. Men det är något som är fel med henne. Något som inte stämmer. Och hon kommer bara ut på natten.Låt den rätte komma in är något så unikt som en skräckroman i svensk förortsmiljö. En barnförbjuden saga om kärlek, hämnd och vampyrer.

Det finns bara ett råd att ge till de på skräckromaner ickefrälsta: Skjut eventuella fördomar åt sidan, läs och »Låt den rätte komma in«!Henriette Zorn, Hufvudstadsbladet.

En mycket imponerande roman som mycket väl kan mäta sig med några av de bästa internationella författarna av facket.Jonas Thente, Dagens Nyheter.

En uppenbarelse i svensk litteratur.
Örjan Abrahamsson, Hallandsposten.

Jag älskar det. Tillbringade flera sömnlösa nätter med Låt den rätte komma in. Kunde inte sluta läsa. Mer sånt här i samtidslitteraturen, tack.
Maria Küchen, Amelia. //

Från nu bloggar vi om böcker vi läst just nu. Vi är ikapp och har skrivit om de vi läst innan bloggens start. Igår kväll sågs vi för att prata om Låt den rätte komma in.

Första skräckisen i vår historia. Skräck förresten, det blev i vår diskussion en bisak. Låt den rätte komma in är en otrolig bok. En skildring av vardagslivet i förorten. Om den mobbades hemska verklighet, om mammor och pappor i situationer de knappt mäktar med. Karaktärerna är genomarbetade och vi var samstämda i vårt omdöme att det är en välskriven bok.

Språket är fantastiskt. Enkelt lätt och roligt.
När Oskars mobbare är som värst vet vi också att de inte alltid har det så lätt. Alkoholisterna som inte vill tro det de ser. Som analyserar sin egen situation med obeskrivlig klarhet. Mannen med alla katter, där det stinker kattpiss så man knappt står ut. Alla, varenda en av dem får vår sympati. Till och med vampyren Elli, ingen tycker det är ett monster egentligen. Vi finner förmildrande omständigheter i alla händelser i alla skeende.

Vissa i sällskapet vill gärna tro att Elli, vampyren, är en låtsaskompis. Det är ju den vänskapen som gör att Oskar tuffar till sig, att han inte bara tar emot utan slår tillbaks. Det håller inte fullt ut men kanske tar udden av de som upplevs som otäck. För så är det enas vi om. Boken är lite otäck är och där, men det kommer alltid i skymundan av den underliggande historien om livet, det hårda livet i förorten. Skrämda, svikna barn, trötta utarbetade mammor, frånvarande pappor och en och annan styvpappa som tror sig kunna allt bäst.
Den här boken väcker sympati. Konstigt egentligen eftersom det mördas till höger och vänster, men till och med det görs på sådant sätt att det skadar så lite som möjligt. Hur nu det går ihop när man faktiskt beskriver mord. Det kommer ni förstå när ni läser boken. För det tycker vi att ni ska göra.

Visst kan man låta sig skrämmas av den här boken. Vissa avsnitt läses bäst i dagsljus. Ändå är det en varm och öm bok. En bok om vänskap, ensamhet och livet. En bok som lämnar lite åt slumpen. Det är bra, då kan var och en bestämma om det var en låtsaskompis eller om man kanske ska undvika Karlstad i fortsättningen.

Vi rekommenderar den här boken mycket varmt!

Nästa bok blir Gregorius av Bengt Olsson.