Damernas detektivbyrå av Alexander McCall Smith.

Vinnaren av Svenska deckarakademins pris för Bästa översatta kriminalroman 2004!Motiveringen: En Botswanas Miss Marple som med värme och livsklokhet löser fall i afrikansk vardag.
Mma Ramotswe är inte vilken kvinna vem som helst. Hon är Botswanas första kvinnliga privatdetektiv, faktiskt Botswanas första detektiv över huvud taget. Precious Ramotswes metoder är en smula okonventionella, men med klokhet, sunt förnuft och fenomenal förmåga att få folk att öppna sig hjälper hon vanliga människor med deras bekymmer. Förlupna äkta män, försvunna barn, falska pappor och stulna bilar är problem som Mma Ramotswe löser. Samtidigt får läsaren en unik läsupplevelse, för Alexander McCall Smith har lyckats fånga en mycket speciell känsla. Damernas detektivbyrå ger en bild av ett Afrika vi aldrig mött tidigare; fyllt med stolthet och traditioner.//

Första deckaren i boktyckarnas läslista. En snäll sådan. Det här är en feelgood bok enades vi snabbt om. Vi fascinerades över att vi alla så tydligt såg färgerna, kände värmen och lukterna när vi läste, alla hade samma känsla. Vilket fantastiskt sätt att skriva han har, så levande att vi upplever oss vara på plats.

Mma Ramotswe, en fantastisk kvinna med en dröm att förverkliga. Kärleken till landet, till sin döde far. Sorgen över det misslyckade äktenskapet och det förlorade barnet, allt gör henne till en person med förmågor utöver de vanliga. Hon ser igenom och genomskådar med en rättspatos och humanitet som är överväldigande. Oftast får detektivgåtorna flera bottnar i lösningarna, en analys om hur och varför ingår. Ständigt sippande på en kopp roiboste tillsammans med sin mycket speciella sekreterare för Mma Ramotswe samtal om landet, om människorna och kulturen, vi känner att vi kommer mycket nära. Sekreteraren såväl som bilmekanikern, frisören, klienter, grannar och andra i hennes närhet är tydligt gestaltade och vi ser karaktärerna framför oss.

Deckare tycker vi kanske inte är det bästa epitetet. Kanske skrämmer bort folk som inte läser deckare. Vi som har en förmåg att trassla in oss och gärna hittar fler bottnar i läsningen samtalar om hur författaren tänker och vad han vill förmedla. Är brotten de löser i boken analyser av landet? Är de girigbukar, ockulta sällskap och bedragare? Berättar han det för oss?
Vi vet inte. Vi kommer heller inte fram till om det är viktigt. Vi ställer istället en motfråga. Måste varje bok ha ett djupare budskap att förmedla, en nöt vi måste knäcka?

Nej tror vi svaret blir. Den här boken är äkta läsglädje, sällan har upplevelserna varit starkare och enklare. Varför analysera sönder det... Vi älskar boken.

Rekommenderar den varmt.

Diskuterad 16 december 2009.