Tisdagarna med Morrie av Mitch Albom.

Mitch Albom

Morrie Schwartz var Mitch Allboms favoritprofessor, hans mentor och vän. På examensdagen lovar Mitch att hålla kontakten men det dröjer tjugo år innan han hör av sig. Av en händelse får han se sin gamle sociologiprofessor på teve; Morrie har drabbats av en nervsjukdom som långsamt förlamar hans kropp men inte hans sinnes briljans och inte hans lust att leva ända till slutet.

Mitch beslutar sig för att besöka Morrie varje tisdag - precis som under studieåren. De samtalar om kärlek,äktenskap, känslor, förlåtelse, saknad och död. Deras pånyttfödda vänskap blir till en sista föreläsning fylld av visdom och erfarenhet, en lektion i konsten att leva.

Tisdagar med Morrie har några år på nacken, vi tycker att det känns Ändå är det en högaktuell bok som berör. Morries visdom är det ingen tvekan om. Visst önskar man vara så klok under sin livstid, så man lever ända tills man dör. Det är ett fint upplägg med de olika avsnitten, vänskap, kärlek o s v. Somliga små citat etsar sig fast och vi bär dem med oss. Samtalet kretsar till att vi borde tänka på döden oftare, eller vi borde förhålla oss till döden, eller för alla del andra stora förändringar i livet. Det är lätt att missa att det är livet som drar förbi med vardag och tristess.
Tisdagar med Morrie är en lättläst bok. Det har skrivits fler i ämnet med än mer djup, kanske passar den här att läsa om man tycker ämnet är svårt och obehagligt.

Vi var inte riktigt överens när det kom till författarens roll. Står han ivägen och tar onödig plats för Morrie som är den intressante personen i historien?
Eller är det, hemska tanke, så att fördomar om just Amerikaner tar över? Är han ego när han beskriver sitt liv när de båda möts igen? Eller får vi i själva verket följa hans resa från självupptagen journalist med prioriteringar på jobb och status, till journalisten som vaknar till insikt om att man måste våga leva livet också. Det ligger i betraktarens öga.

Vi är överens om att detta är en läsvärd bok.