Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap av Mary Ann Shaffer

Mary Anne Shaffer

//Januari 1946: London är på väg att återhämta sig efter kriget och författaren Juliet Ashton funderar över sin nästa bok. Så får hon en dag ett brev från en man hon aldrig träffat, Dawsay Adams från ön Guernsey i Engelska kanalen som under kriget varit ockuperad av nazisterna. Adams har hittat Juliets namn på försättsbladet till en bok av Charles Lamb och nu undrar han om hon känner till fler böcker av samme författare. Juliet och Dawsey Adams börjar brevväxla. Han berättar om öns läsecirkel, Guernseys litteratur- och potatisskalssällskap, och snart har Juliet inlett brevväxling med flera av läsecirkelns medlemmar. Hon fängslas så av deras öden och berättelser om livet på ön att hon bestämmer sig för att åka dit. En resa som kommer att förändra hennes liv.
Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap kan läsas och uppskattas av alla. Mary Ann Shaffer har skapat en underbar samling karaktärer som man efter läsningens slut känner att man gärna hade umgåtts mer med. //


9 av 10 i gruppen var mycket förtjusta i denna bok, då törs man kanske skriva att vi tyckte om den. Trots att övriga jämförelser är omöjliga kände vi oss besläktade med personerna i boken, vi är ju också en bokcirkel, och nog tycker vi att vi borde heta något med litteratursällskap:-) Vi gillar boken för miljöskildringarna, man ser solen och känner värmen, men det är också underbara karaktärer som bjuder på faschinerande livsöden . Ochtrots att det kan vara lite rörigt med brevväxlingsformen är vi överens om att det i denna bok är en okej berättarform. Man gillar snart de olika människornas sätt att skriva och gillar dem av olika skäl. Det är en bok man gärna sträckläser. Den ger ett första intryck av feelgood och upplevs som mysig och lättsam. Samtidigt konstaterar vi att den inte är någon bagatell, ingen oviktig petitess. Det finns en historia bakom det mysiga. Det är en ganska brutal beskrivning av hur det var att leva på en ockuperad ö. Även om det är en skönlitterär historia tycker vi att det öppnar upp för nya insikter om andra världskriget, det blir en dimension till. Vi pratar krig i allmänhet och andra världskriget i synnerhet.

Vi pratar om det faktum att man lämnar bort barn i krig, skickar dem till säkerhet, vad det krävs och om vi idag skulle göra på samma sätt. Vi pratar också om hur man skapar överlevnadsstrategier, hur man med helt olika förutsättningar kan finna och uppskatta människor, platser och göromål man aldrig reflekterat över, innan katastrofen kom. Vi pratar om soldater som for lika illa som befolkningen, vi pratar om empati, om mod och ond bråd död. Flera av oss i gruppen har läst boken för andra gången och det är något vi rekommenderar, då ser man mer, man ser djupare och bortom, man tar det mörka i historien till sig på ett annat sätt. Boken är full av situationskomik, missförstånd, kärlek och brutalitet jag snuddar vid tanken på att säga att denna bok har allt. Men vi överlåter väl till er att avgöra det, för läsa den, det tycker vi ni ska göra.