Med livet framför sig av Emile Ajar

 Emile Ajar .......

Romain Gary, född 1914 i Ryssland (som Roman Kacew) och död 1980 (självmord) i Paris, författare, pilot, diplomat och filmregissör. Han skrev under flera pseudonymer, bland annat Emile Ajar och är den ende som vunnit litteraturpriset Prix Goncourt två gånger (under två olika namn).

Var, i sitt andra äktenskap, gift med den amerikanska skådespelaren Jean Seberg, med vilken han fick sonen Alexandre Diego Gary.

Med livet framför sig, har tolkats som en sorts självbiografi. Även om Romains egen barndom kanske inte exakt såg ut som Momos, så finns det troligen egna upplevelser som färgat boken. Mamman var ensamstående och judinna. Hon hade ambitioner för sonen som till stor del infriades. Han var en spännande person med ett starkt livsöde, som avslutade sitt liv med orden. "Det har varit roligt."

 

Känsla

Ett slag i solar plexus, värme, medkänsla, blandning av olika känslor (arg för att jag ville ha läst den för länge sedan), kärlek, sorg, ilska, bedragen, selfmade-made man = skapar sig själv, bisarr

Diskussionen

Boken är svår att ta till sig till en början. Den är tätt skriven och orden bara flödar. Kräver att man är koncentrerad. Språket är speciellt och till en början kan det kännas omöjligt att förstå. Bokens huvudperson Momo, som man också identifierar sig med, snappar upp allt som är runt omkring honom, utan att värdera det. Han blandar språkliga uttryck på ett alldeles eget sätt.

Ord som är högtravande blandas med vulgära. Fittknegare är ett träffande och egentligen väldigt bra ord, men grovt. Många fraser fastnar "hon var så rädd att jag inte vågade vara ensam". Flera har citat som vi läser högt för varandra.

Momo växer upp med Madame Rosa, en före detta prostituerad judinna som överlevt "ålderdomshemmen" i Tyskland och mot vilken han är obrottsligt lojal in i det sista. Det är en brokig samling människor som lever i kvarteren runtomkring. Alla ställer upp för varandra och det är en fantastisk mångkultur. Även sånt som är svårt, och det finns mycket misär i boken, berättas med en lätthet. Det är ändå ingen romantisering av fattigdomen, utan egentligen är det ju bara vardag för människorna i området. Boken har En starkt samhällskritisk ton som står sig än idag.

Vi konstaterade att man nästan ser historien framför sig som en film och googlar sedan fram att den har filmatiserats med Simone Signoret i rollen som Madame Rosa! Den filmen vill vi genast titta på tillsammans.