Doppler av Erlend Loe.

Erlend Loe.

//Jag har varit så duktig. Jag har varit så satans duktig. Jag var duktig på dagis. Jag var duktig i lågstadiet. Jag var duktig i mellanstadiet och högstadiet... Jag studerade duktigt och fick en superduktig flickvän som jag gifte mig med på ett duktigt sätt bland duktiga vänner..."Efter ett fall med cykeln får Andreas Doppler nog. Han är trött på all duktighet, all trivsamhet och konsumtionshysteri, och han lämnar sitt välordnade liv med villa, ekonomjobb, familj, barnprogram och flyttar ut i skogen. Han inrättar ett liv som jägare och samlare. Men livet i skogen blir inte så fridfullt som han hoppats på.//

En annorlunda bok och läsupplevelse, är vi alla överens om. Språket är korthugget. Korta meningar och inga onödiga beskrivningar Ändå är det fullt nog. Vi förstår och känner vad Doppler går igenom. En häpnadsväckande historia går vi igenom tillsammans med honom. När han kör omkull med sin cykel händer något. "...Jag blev liggande. Till en början gjorde det satans ont. Jag kunde inte röra mig. Jag låg bara stilla och såg upp på några grenar som rörde sig långsamt i den svaga vinden. Och för första gången på flera år var det riktigt tyst. När de värsta smärtorna gav sig lite, upplevde jag en välsignad ro..." Vi tror kanske att han gått in i väggen, han hade kraschat även utan cykelvurpan. Men det är på många sätt oviktigt. Det viktiga är att det i och med detta blir en historia om livskriser, uppbrott och ansvar, eller möjligen avsaknad av ansvar.

Vi diskuterar boken och dess karaktärer och drar hela tiden paralleller till våra egna erfarenheter och liv. Karaktärerna i boken är skapade med mycket fantasi. Den ena personen knasigare än den andra, på ett alldeles underbart sätt. Händelser vi förfasar oss över varvas med händelser vi skrattar gott åt. Den yngsta sonen som får följa med och bo i skogen. Sonen som Doppler ser som förstörd, för han är duktig. Älgen som blir han ständiga följeslagare. Frun som dyker upp för att få sex. Föräldramötet han i sitt förvirrade tillstånd går på. Vi skrattar högt och skulle alla vilja bära oss lika normlöst åt.

Det här är en bok att bära med sig i hjärtat. Vi blev alla förtjusta i Andreas Doppler, huvudpersonen, och hans förvirrade verklighetsflykt. Flera av oss lånade direkt uppföljaren, Volvo Lastvagnar, som drog iväg i accelererande galenskap. Erlend Loes sätt att skriva uppskattade vi mycket, och kommer säkert läsa mer av honom. Det här är en feelgood bok vi varmt rekommenderar.

Diskuterad 25 februari 2009.