Christine Falkenland.
En ung kvinna hittas död på en vind. Först tror man att det rör sig om självmord, men det visar sig att hon har blivit mördad. Bland hennes tillhörigheter finner polisen något som förefaller vara en dagbok och dessutom visar obduktionen att hon var gravid när hon dog.Ylva har hamnat i ett slags tillvarons väntrum, hennes liv i stan är för invecklat. Hon bestämmer sig för att fly, att flytta och börja om. Hon får hyra rättarbostaden på det gods där hon tillbringade sin barndom, men Ylva hinner knappt börja sitt nya liv innan det förflutna hinner ikapp henne. Snart befinner hon sig i en destruktivhärva av erotiska förvecklingar, där hon utnyttjar och låter sig utnyttjas.I sin roman Trasdockan berättar Christine Falkenland offrets historia, snarare än söker svar på vem som mördade henne. Gåtan handlar om Ylva: Vem var hon, poeten som återvände till den lilla staden där hon växte upp? Finns sanningen att finna i hennes efterlämnade dagbok?
Christine Falkenland är född 1967 och bosatt i Göteborg med sambo och son. Hon debuterade 1991 och har etablerat sig som en av vår tids mest intressanta lyriker och prosaförfattare. För sin förra roman, Öde, tilldelades hon Sveriges Radios romanpris, framröstat av lyssnarna, och Svenska Dagbladets litteraturpris.//
En roman i prosaform. En svart historia om Ylva med ett mycket självdestrutivt beteende. I samtalen är vi överens om en sak. Det är en fruktansvärd historia. Sedan går åsikterna isär. Allt ifrån att det är den viktigaste bok som finns att läsa, till den borde inte läsas.
Ylva, huvudpersonen, väcker något i oss alla och vi letar svar på våra frågor. Varför, varför frågar vi återkommande. Historien är komplex, många svåra minnen, människor från förr som dyker upp igen. Till detta kommer ny möten med nutida destruktiva vänner, kvinnor och män. Platser i vår närhet och vi kan inte riktigt komma överens om det är bra eller dåligt att känna igen sig. Möjligen svårt eftersom boken är svår.
Vi berättar för varandra hur vi börjat om, läst början igen, bläddrat bakåt i boken, i hopp om att hitta nycklar, hitta svar på frågor. Prosa i romanform kan möjligen upplevas som svårläst. Vi diskuterade ändå om det är en bra form att skriva såhär känslomässigt svår böcker i. Språket förskönar historien något lite, gör den något lättare att ta in. Vi kan konstatera att det här är en aktuell bok, unga kvinnor har ett allt mer självdestruktivt beteende. Det är ändå en bok som är så stark att den är svår att ta in. Flera i gänget hade läst den i små små portioner för att orka. Flera sa, usch! Med eftertryck, medan andra inte kunde låna ut den till kollegor fort nog. Vi blev nyfikna på vad författaren skrivit mer. Dessutom kanske man borde kolla in prosa för att jämföra var en annan slutsats.
Ylva, huvudpersonen, väcker något i oss alla och vi letar svar på våra frågor. Varför, varför frågar vi återkommande. Historien är komplex, många svåra minnen, människor från förr som dyker upp igen. Till detta kommer ny möten med nutida destruktiva vänner, kvinnor och män. Platser i vår närhet och vi kan inte riktigt komma överens om det är bra eller dåligt att känna igen sig. Möjligen svårt eftersom boken är svår.
Vi berättar för varandra hur vi börjat om, läst början igen, bläddrat bakåt i boken, i hopp om att hitta nycklar, hitta svar på frågor. Prosa i romanform kan möjligen upplevas som svårläst. Vi diskuterade ändå om det är en bra form att skriva såhär känslomässigt svår böcker i. Språket förskönar historien något lite, gör den något lättare att ta in. Vi kan konstatera att det här är en aktuell bok, unga kvinnor har ett allt mer självdestruktivt beteende. Det är ändå en bok som är så stark att den är svår att ta in. Flera i gänget hade läst den i små små portioner för att orka. Flera sa, usch! Med eftertryck, medan andra inte kunde låna ut den till kollegor fort nog. Vi blev nyfikna på vad författaren skrivit mer. Dessutom kanske man borde kolla in prosa för att jämföra var en annan slutsats.
Den här boken finns ingen enhetlig rekommendation kring. Somliga säger att den är så viktig. Läs den! Andra säger låt bli.
Gör som Du vill, låt din nyfikenhet avgöra.
Gör som Du vill, låt din nyfikenhet avgöra.
Boken diskuterad 10 november 2009.
2 kommentarer:
Jag är en regelbunden läsare av er sida och jag får säga grattis till en fin sida. Som bokintresserad är det skoj följa diskussionerna ni för kring böckerna. Skönt att det inte är så "kritiker"-följsamt utan just era reflektioner. Så jag hoppas bara att ni fortsätter att läsa böckerna "åt mig".
Anders, tack, roligt att du tittar in regelbundet. Nu blir det uppdaterin precis var sjätte vecka i frtsättningen eftersom vi nu skrivit om böckerna vi läst 2009 och är framme vid de aktuella.En viss sorts kritik akn det kanske bli när vi sågar en bok, men som du märkt är det samtalen kring boken vi vill förmedla.
Skicka en kommentar