David Puma och drottning Silvia av Björn Ranelid.

Björn Ranelid.
//Axel Åkare hämtar Ester från en bar i hamnkvarteren i São Paulo och för henne till Bolmen i Småland. Deras son David är två månader och Ester vet ännu inget om den djävul som bor i maken. Efter år av förnedring flyr hon och David till Rinkeby, en plats där hela världen ryms på en kvadratkilometer och fler än hundra olika språk talas. Men de möts av värme, solidaritet och respekt, och sakta förändras deras liv. Ester får arbete som städerska på Grand Hôtel och Davids sångröst leder honom till Adolf Fredriks musikklasser. Men minnena finns där, liksom ännu ej uppenbarade sanningar. På ett virtuost språk har Björn Ranelid skrivit en oförglömlig samtidsskildring.//

Boken är lite svårpratad. Tvärt emot vad vi trott så var det ingen som var frälst och läste lovsång över Ranelid. Mer kändes det som om vi försökte hitta bra saker i boken och författaren. Vi återkom ständigt till att han upprepar sig, det går för långsamt. Lite intressant också när vi kom att prata om Ranelids kvinnosyn. Han vill tror vi, uppfattas som och kallas feminist. Vi tror han är en mansgris. Att sätta kvinnor på pedistal och ständigt målande beskriva kropparna med stora bröst och rumpor, det är inte sunt. Vi ville gärna tycka att den här boken varit bra. David Puma, huvudpersonen, hade förtjänat det. Tyvärr blev känslan att den var ganska menlös. Det hade varit roligt att bli imponerad! Flera i sällskapet hade läst annat av Ranelid som de tyckte var betydligt mycket bättre. Den här var inget vi vill rekommendera

Diskuterad 4 januari 2009